Snart väntar tuffare tider, och mer korrekt uttryckt: snart väntar bekvämare tider! Man märker på mer än ett sätt att vi närmar oss det ofrånkomliga höstrusket, men hittills har man klarat sig.

I alla fall hyfsat bra. Det var väldigt svalt när man cyklade till jobbet i morse, och ovanligt varmt när man väl cyklade hem.

Oavsett var man mer än nöjd! Natten erbjöd tyvärr inte tillräckligt många timmars sömn, men man genomförde ändå cykelturerna! Förhoppningen ligger nu på att nattens sömn blir tillräcklig, för i morgon är det cykel som gäller igen!

I alla fall till jobbet, och sen får vi se hur latmasken mår! Man hoppas naturligtvis på att man orkar cykla hem, bara för att sen orka cykla till jobbet dagen efter.

Trots att man känner både glädje och tacksamhet över hur träningen funkat hittills i år, så vet man att den absolut tuffaste perioden ligger framför. Det är också då som man helst av allt väljer att åka bil. Av ganska förståeliga skäl.

Men jag vill också utmana mig själv och pressa mig så mycket det bara går! Man kan dock vänta sig att bilen kommer att rulla mer i framtiden, men man kan alltid försöka få den träning man behöver. I absolut värsta fall (!!) så får jag köpa mig en motionscykel för att inte bara bibehålla konditionen – utan även förbättra den under tid då man inte kan cykla.

Wilja välkomnade husse hem!

Som vanligt så väntade hon otåligt på att jag skulle återvända hem – och när jag väl gjorde det var hon utom sig av glädje! En känsla jag absolut kan förstå till fullo!

Hon skuttade omkring oförmögen att lägga band på sig. Allt medan jag försökte stänga grinden, och ställa in cykeln i förrådet innan vi kunde hälsa på varandra.

Varje sådan återförening är guld värd. Min duktiga lilla tjej som plötsligt fått lära sig att vakta huset helt på egen hand!

Vi på Hundgården önskar er alla en riktigt trevlig kväll!