Man är ingen vän av motvind, men likväl får man uppleva den ibland.

Redan innan dagens cykeltur hem från jobbet så visste man att det skulle bli en utmaning. En insikt som skulle bli bekräftad om och om igen.

När man måste trampa i nedförsbackar för att hålla farten, så blåser det ordentligt. Att det sen var fredag eftermiddag och man ville verkligen hem gjorde utmaningen än mer krävande. Samtidigt blev cykelturen kanske mer motiverande; för man ville trots allt bara hem!

Och trots allt motstånd: Man kom hem till slut! Cykelturen tog 1 timme och 16 minuter, vilket naturligtvis inte är en bra tid, men däremot en acceptabel tid under rådande omständigheter. Tacksamt nog är det sällan det blir så illa, men samtidigt innebar det mer träning för en själv!

Jag får dock erkänna att jag inte var speciellt sugen på den extra utmaningen en fredag eftermiddag, men vem styr över omständigheterna som livet har att erbjuda?

Strömavbrott!

Ganska snart efter att man kommit hem drabbades man av ett strömavbrott. Lyckligtvis varade det inte längre än en minut, och sen var allt precis som vanligt.

Några timmar senare (i skrivande stund) så hände det igen. Denna gång verkar det hålla i sig ett tag, men man är ju van att vara utan ström. Det enda jag ångrar nu är att jag inte drack kaffe tidigare. Det verkar i alla fall vara ett större fel, då det enligt EON’s app berör ca 1500 hushåll.

För stunden känns det dock inte jätteviktigt att strömmen kommer tillbaka mer i kväll. Klockan har precis passerat 20.00 och jag är jättetrött. Allt jag vill just nu är att gå och lägga mig. Jag är kanske ingen vän av motvind, men jag kan klara mig ganska bra utan ström trots allt – något som projektet ”Var det bättre förr?” lärde mig…

Så, det bästa för stunden är att bara avsluta denna dag.

Vi på en strömlös Hundgård önskar er alla en trevlig kväll, och en god natt!

Uppdatering: Precis när jag var klar med inlägget så återkom strömmen.
Så nu ska jag dricka en kopp kaffe, även om jag kanske egentligen inte borde!