Att dagens hemresa tog 62 minuter var en liten besvikelse, men man blir aldrig nöjd när det gäller träning. Trots att tempot under drygt 25 km i genomsnitt hamnade på 24:84 km/h…

Visst, det är kanske bättre än genomsnittet, men man vill se bättre resultat. En fortsatt träning kommer förhoppningsvis och göra att man vanligtvis klarar av den sträckan på under en timme.

Visst, det är en gammal och ganska tung cykel, och jag är förvisso inte den lättaste heller. Efter positiva framsteg i juni började vikten återigen stiga, och nu ligger man generellt precis under 91 kg. Det känns tveksamt att en ny cykel gjort en större skillnad, utan jag får i stället hoppas på att en framtida viktminskning kommer att ge ett bättre resultat.

Samtidigt får man inte glömma att en genomsnittshastighet på över 24 km/h under en väldigt kuperad sträcka faktiskt är väldigt bra. Överlag har man tidigare i genomsnitt legat på 18-22 km/h under samma sträcka. Det är en förbättring man inte får blunda för.

Men samtidigt; man blir aldrig nöjd när det gäller träning, och det är väl ändå resultaten som hela tiden ska förbättras. Cykelturerna till och från jobbet har i regel kortats med 10 minuter i jämfört med förra året. Det är bra, men jag vill naturligtvis att det ska bli bättre. Att kunna börja cykla senare på morgonen, och vara hemma tidigare på eftermiddagen skulle göra att Wiljas ensamtid blir än kortare.

Det är ett mål man inte ska förakta, men man är inte där än!

Så hur blir man en snabbare cyklist?

Ja, kortfattat: man cyklare mer och oftare! Jag har en gammal risig cykel vars lager ”knäpper”, och vars kedja ibland kuggar över. Men den duger än så länge, och om snålheten får göra sitt så kommer den att duga många mil till! Det finns ingen anledning att byta cykel nu, även om den garanterat mått bra av att få nya lager, kransar, kedja och annat.

Men vi tar en sak i taget!

Lite obehag måste man kunna stå ut med. Vi gynnas dock alla av varje resa som utförs med cykel i stället för med bil.

Mer sömn räcker inte alltid!

Gårdagens ”tidigare” sänggående blev senare än planerat, med ungefär 45 minuter. Det är kanske inte det önskvärda resultatet, men man fick i alla fall sova längre. Om än inte riktigt ”i kapp”. Man kände sig fortfarande trött när man vaknade. Att ta igen förlorad sömn på en natt går inte riktigt. Så jag hoppas i stället på denna natt. Att man lyckas avsluta alla måsten i god tid.

Klockan är nu 19.20, och målet är att börja snutta kudde vid 20.00. Tror ni att jag lyckas med detta? Personligen hoppas man på det, för i morgon ska man cykla till jobbet från Hundgården, och hem igen.

Man är trött, men det betyder förhoppningsvis bara att man kommer att sova gott!

Vi på Hundgården önskar er alla en riktigt trevlig kväll, och god natt!