Man känner historiens vingslag när man efter nästan 30 år återigen monterar en hastighetsmätare på cykeln. Men, nu sitter den i alla fall där.

I unga år tyckte man en cykeldator var väldigt high-tech. Idag är man kanske något bortskämd med appar och mobiltelefoner, men denna fyller ändå en funktion.

Jag använder RunKeeper sen många år tillbaka, men det finns en funktion jag önskar se i realtid: Hastigheten. Som den tävlingsmänniska jag är så tror jag att man hade pressat sig själv ytterligare om man sett hastigheten. Det finns naturligtvis fler funktioner på cykeldatorn, men det är bara en jag vill använda. Så för 99 kronor var det ändå en billig investering.

Dessutom ser man också hur smart det var att köpa till det där extra fästet till styret. En så kallad ”styrförlängare”. Konstigt namn, men vem bryr sig egentligen..? I morgon får man dock testa cykeldatorn på riktigt, och se om det får den effekt man hoppas på. Att pressa sig själv lite extra!

Idag fick man åka bil hem från jobbet!

Ja, och känslan det gav var av det lyxigare slaget. Anledningen till detta var att jag behövde handla lite mer, och ville inte att Wilja skulle behöva vara ensam för länge.

I morgon åker man hem till fästmön och lämnar bilen, och sen hoppar man på cykeln och trampar mot jobbet. Hittills under dessa tre dagar har man ändå fått ihop drygt 12 mil, och det är mer än ok! Till detta kommer ca 1,5 mil med promenader tillsammans med Wilja.

All denna träning har naturligtvis gjort att man blivit ganska trött, men samtidigt känns det fantastiskt skönt i både kropp och själ. I går kväll skrev jag till fästmön att jag lagt mig. När hon svarade 9 minuter senare så hade jag redan hunnit somna. Att bara kunna somna så snabbt är fantastiskt. Allt tack vare träningen!

Nu ser man fram emot kommande dagars träning! Efter att jag lämnat bilen i morgon kommer jag förhoppningsvis inte att använda den mer denna vecka.

Vi på Hundgården önskar er alla en trevlig kväll!