Ja, idag är det första fredagen efter semestern – och den har varit mer än efterlängtad. Man märker att man är tillbaka i verkligheten på mer än ett sätt.

Tröttheten är nog det mest påtagliga.

Under semestern har kroppen tydligen hunnit vänja sig vid en enklare tillvaro. Nu måste den ånyo anpassa sig för verkligheten. Men kroppen kan anpassa sig på det mest fantastiska sätt. Det enda som verkar ta lite tid att anpassa sig för är just mitt cyklande. I detta kan man delvis skylla på åldern, men främst på sin egen bekvämlighet.

Jag är i alla fall glad över det faktum att man växte upp i en tid när man var mer fysiskt aktiv. Tack vare detta fick man en bra grundkondition som man haft stor glädje av under livet.  Allt jag får försöka göra nu är att återuppbygga det efter bästa förmåga.

En uppgift som blir allt svårare med tiden, men samtidigt aldrig omöjlig.

I morse tog man bilen till fästmön och cyklade sen därifrån, och under tiden funderade man på hur min lathet och bekvämlighet påverkar mig. Det bästa av allt är egentligen att låta bilen stå hos henne hela tiden så att man lär sig att nyttja cykeln i första hand.

Men, vi får ta små steg, och hoppas att man hinner bygga upp en bra kondition innan vintern.

Wilja sköter sig bra på dagarna!

Jag fortsätter att vara imponerad över Wilja som sköter sig bra här hemma medan husse är på jobbet. För hennes del blir det långa dagar, men hon håller ändå ställningarna helt på egen hand.

Jag är fortfarande kluven i huruvida Wilja ska förbli ensamhund eller om hon behöver en kaotisk kumpan. På söndag ska vi i alla fall åka och träffa en hund, och om allt känns och går bra så har vi något att fundera på.

Mer om detta senare.

Vi på Hundgården önskar er alla en riktigt trevlig helg!