Igår tog hon körkortet*, och snart efteråt var det dags för henne att rulla iväg på sin egna moped. Alltså inte Wilja, utan min äldsta bonusdotter…

Efter många timmars intensivt pluggande så har hon förtjänat denna möjlighet! Då det var hennes första egna tur så valde jag att följa efter henne, och allt gick väldigt bra.

* AM – körkort för moped klass I (För människor)

Solen sken och värmen var mer än påtaglig, men fartvinden svalkade. Hon var mer än duktig på att framföra fordonet på ett säkert sätt, något som naturligtvis känns väldigt tryggt!

Man är mer än stolt över henne för detta!

Efter att hon kommit hem tryggt och säkert så började några tunga droppar falla från skyn, men det fanns inte så mycket jag kunde göra åt det. Jag var dessutom tvungen att åka hem, så det var bara att bita ihop och gilla läget.

Efter ca 2 km hade mina kläder mättats av väta, och 18 km återstod av hemresan. Men, om man inte kan bli blötare så är regnet inte längre ett direkt problem. Att sen skorna fortfarande är fuktiga nästan  24 timmar senare beror mest troligt på luftfuktigheten.

Idag fick man träna igen!

Den nya rundan jag använt mig av de senaste två dagarna är precis lagom lång, och bara 46 km lång. Den tar ca 2 timmar att cykla, och efteråt är man mer än nöjd i kroppen! Som det verkar nu är det just denna runda man kommer att använda sig av i större utsträckning, och att fästmön bor längs rundan passar perfekt!

När man stannar till där så bjuds man på vatten, kramar och ibland kakor!

Man kan tycka att 46 km inte är speciellt långt, men man får tänka på att man blivit äldre! Men med lite mer träning kan man säkert utöka denna runda gradvis! Eller åtminstone försöka cykla den mer regelbundet!

Vi på Hundgården önskar er alla en riktigt trevlig helg!