Tiden rusar i semestertider, men det är egentligen inte så konstigt. Man har lyckats fylla dagarna med härliga aktiviteter som hundpromenader, cykelturer och annat!

Efter att man lyckats kravla sig ur sängen i morse var det dags att traska iväg med Wilja. Jag hade först tänkt gå en kortare promenad, men efter att Wilja visat vilken väg hon ville gå – så blev den längre.

Drygt 6 km även denna morgon, och vädret var mer än härligt. Inte för varmt, och definitivt inte för kallt. Att få se dagen gry långt innan de flesta är givande. Allt känns mycket tystare, och trafiken är precis lagom gles då en del av promenaden går längs länsväg 154.

Jag gillar just denna runda, och det verkar som att Wilja gör det också. Även om hon inte är medveten om att den nästan ser ut som ett hjärta på RunKeepers karta.

Men den är precis lagom lång, och det går att göra den lite längre om andan skulle falla på. Men 6 km är annars precis lagom för en morgonpromenad.

Efter att vi båda fått möjlighet att hämta andan fick Wilja frukost, och husse kaffe. Sen var det dags för nästa bedrift, vilket var att cykla iväg en sväng. Kanske egentligen ganska mållöst, men man hamnar ändå alltid i stan. Därmed kunde man lägga till ytterligare 31 km som avverkade, och knappt 2,5 timmars träning var därmed till ända.

I samband med sin återkomst började man känna att kroppen önskade mat, så man fixade sig en ganska rejäl hamburgertallrik till lunch.

Efter ungefär 3 timmar är man fortfarande proppmätt, så man lär nog behöva cykla även i morgon! Men det är verkligen värt det!

Resten av dagen då?

Ja, även om tiden rusar i semestertider så känner jag att man även får gjort saker här hemma. Och det planeras nu speciellt för kommande vecka, då det är dags att ta tag i de stora sakerna här hemma! Fram tills dess får man nog nöja sig med att rensa lite ogräs i hundgårdarna.

Ja, det är ett ständigt återkommande problem, men igår använde jag ogräsättika, och redan igår kväll kunde man se resultat. Idag var verkan än bättre.

Tyvärr har jag ingen gasolbrännare kvar, så man får nog plocka bort det mesta för hand, men förutsättningarna igår var mer än perfekta för just ogräsättika! Kampen mot ogräset har ju varit något ständigt återkommande här hemma, men tack vare fästmön med döttrar så har man lyckats få (och hålla) en bättre ordning här hemma.

Samtidigt är detta en kamp man inte kan vinna…