Jag vill cykla igen, men något säger att jag måste vila ytterligare en dag. När man vaknade i morse mådde man något bättre, och i takt med återhämtningen kommer också rastlösheten.

Man vill göra mycket, men samtidigt så måste man lägga band på sig själv. Återhämtning kräver sin tid på alla sätt och vis.

Så hur fördriver man bäst dagen utan att vara alltför aktiv rent fysiskt? Ja, idag har man ägnat sig åt olika husliga sysslor, samtidigt som man försöker planera lite för framtiden. Att sen också se över cykeln och smörja den inför en cykeltur i helgen var nödvändigt. Jag har en tendens att slarva med att smörja kedja mm, samt pumpa däcken tillräckligt ofta.

Wilja tyckte att man kunde kasta boll samtidigt som man sysslar med sånt. Jag kunde inte annat än göra henne till viljes.

Samtidigt inser man mer och mer slitaget och skadorna som uppstått på cykeln under alla år. Visst, mycket går att byta och ersätta med nytt, men inom en väcks begäret att köpa en ny cykel.

Man har också hunnit med en tupplur på soffan under eftermiddagen. Kroppen är bevisligen fortfarande trött, och i ärlighetens namn har man inte sovit speciellt bra på nätterna. Men snart nog har allt rättat till sig igen!

En glädjande nyhet!

Trots att allt träning uteblivit sen i måndags så har man ändå lyckats med något man längtat efter! När man vägde sig i morse så insåg man att vågen äntligen visade under 90 kg. Förvisso inte med stora marginalen, men man får en bekräftelse på att saker och ting går på rätt håll.

Personligen önskar man att man nått dit långt tidigare i juni, men det är tydligen ganska trixigt att gå ner i vikt även om man är väldigt aktiv. I detta skyller man på åldern. Och latheten.

Men på tre månader har man tappat 6,3 kg, och minskat midjemåttet med 6,6 cm. Målet är förvisso inte nått, men jag känner att man är på god väg. Summa summarum: Jag vill cykla igen!

Här hittar du oss på Facebook