Aktivitetsnivån är fortsatt hög, och det känns bra på mer än ett sätt. Även om det tydligen inte är på en tillräckligt hög nivå för min fyrbenta följeslagare.

Oavsett hur långa promenader man tar så får man ta raska steg för att ens försöka hålla takten.
Denna morgon var inget undantag.

Men det är ändå alltid skönt att känna hur pulsen verkligen går upp. Nu räckte detta ändå inte för min del, utan man valde även att cykla till och från jobbet – men då bara från fästmön.

Planen för morgondagen är densamma: att komma upp och i väg i god tid. Efter jobbet kan man sen åka hem och bara njuta av en tre dagar lång ledighet. Den är verkligen efterlängtad, och det känns som att man är extra sliten pga visdomstanden och ett eventuellt virus som försöker få fäste i kroppen.

Troligtvis blir det ett tidigt sänggående även denna kväll. Till Wiljas stora förtret. Hon ligger ju bara på sofflocket när jag jobbar, så hon har all tänkbar energi när jag kommer hem. Enträget försöker hon få mig att kasta bollen fler än 20 gånger. Tacksamt nog har man en stor tomt så hon får springa som tusan för att hämta bollen.

Behöver Wilja en kaotisk kumpan?

Jag har ju mer eller mindre bestämt mig för att låta henne vara själv, men samtidigt kan jag inte hjälpa att fortsätta tänka på allt. En kompis hade gjort allt mer komplicerat här hemma, men samtidigt hade hon haft någon att leka med.

Det hade varit särskilt värdefullt de dagar då husse känner sig extra trött. Hur det blir återstår att se, men hur lätt blir det att hitta en kaotisk kumpan som är rätt för just Wilja.

När Fjant behövde just en sådan 2015 så föll det naturliga valet på Turbo, och deras vänskap blev mer än man ens kunde hoppats på. Kan man verkligen ha samma tur en gång till i livet?

Vi på Hundgården önskar er alla en riktigt trevlig kväll!