Wilja saknar sin kompis nu, efter att husse skjutsat hem honom. Så för att fördriva tiden så har hon återgått till att kräva extra mycket uppmärksamhet från husse.

Man önskar att han kunnat stanna längre, men samtidigt behöver Wilja vara själv. Att ha fått ha honom här sen i söndag är mer än uppskattat, men nu har ”vardagen” kommit ikapp oss.

Jag hoppas och tror att Wilja kommer att klara av den kommande träningen. Att gå från att alltid ha en fyrbent följeslagare till att helt plötsligt vara själv är en stor omställning. Jag förstår att det inte kommer att vara helt enkelt, men hon kommer att klara av det. Man får helt enkelt ta ett steg i taget.

För många är ensamhetsträningen det viktigaste redan i tidig ålder, men jag har alltid gjort saker och ting på ett annat sätt. Bagheera och Fjant har båda fått uppleva samma sak, och då det har funkat är jag övertygad om att det även kommer att funka för Wilja. Även om hon faktiskt helt och hållet skiljer sig från alla schäfrar jag någonsin ägt.

Hemmet är i alla fall en trygg plats för henne, och hon kommer att förstå det med rätt förutsättningar.

Fredagen har äntligen kommit!

Dagarna går alldeles för fort! Förra veckan fick man uppleva den värsta dagen på flera år när man fick låta Turbo somna in. I förrgår fick man åka bort och skratta gått åt Fredrik Anderssons skämt. Dagen efter det så kunde man äntligen förlova sig med den mest underbara kvinna man någonsin träffat.

Utöver allt detta fick man även idag förmedla en god nyhet till någon som verkligen behövde höra den. Således har detta varit en fantastiskt bra vecka, och med detta kan man också berätta att man känner sig så där behagligt trött.

Nu kan man med gott samvete och lättat hjärta äntligen krypa till kojs! Vi på Hundgården önskar er alla en riktigt trevlig helg!

Här hittar du oss på Facebook