Det blev ett återbesök idag hos farbror doktorn där bandaget byttes, och han kunde konstatera att såret blivit inflammerat – vilket fick honom att ställa frågan om jag ätit antibiotika.

“Öh, ja… jag tog den första tabletten i morse…”

Inte direkt uppskattat då jag skulle börjat med den redan vid lunch igår, men jag har bara mig själv att skylla.

Nu får man snällt dubbla dosen antibiotika idag, i kombination med Panodil och Ibumetin, och i morgon har jag blivit inbjuden till ett nytt återbesök för att se om inflammationen lättat något.

Trots den ihållande smärtan kan jag i alla fall konstatera att det blivit bättre så till vida att jag kan röra fingrarna utan att det gör fruktansvärt ont.

I övrigt är dock armen mest obrukbar och i vägen, men i dessa tider får man helt enkelt glädjas åt de små sakerna.

Jag saknar redan träningen, och tills vidare blir det inga promenader med båda hundarna, men jag siktar på att åtminstone bjuda Rex på en promenad senare i kväll.

Fram tills dess kommer jag dock att bara luta mig tillbaka och njuta efter bästa förmåga, samtidigt som jag låter både antibiotika och smärtstillande göra sitt i kroppen.

Under kommande dagar tycks piller utgöra den större delen av min kost…