* Om mig och hundarna
- Om mig:
Henrik Olsson
Jag har alltid sett till att hålla mig aktiv och engagerad i olika saker. Jag har haft mängder av olika intressen genom åren; cykling, poesi, teater, kampsport, friluftsliv, teologi, musik, fotografering, hundar etc… Jag har arbetat ideellt med ungdomar, varit nattvandrare i Falkenberg, jag har föreläst, och varit engagerad i projekt som exempelvis ”Grannsamverkan mot brott”.
Jag har haft många järn i elden samtidigt, men idag har jag reducerat dessa till ett fåtal för att hinna med det som verkligen är viktigt i livet.Det finns framtida projekt som väntar på att påbörjas och genomföras – men allt har sin tid, och det är ännu inte tid för något av dessa att genomföras.
Från den 4 juli – 23 juli 2009 var jag och min sambo ute på en liten cykelsemester från Kiruna till Ystad. Med på resan var även min schäfertik Debbie och Emmelies papillonhane Challe. Det var ett äventyr i stora mått – fyllt av upplevelser. Läs gärna om vår resa.
Under årens lopp har domännamn så väl som hemsidans utförande och syfte varierat. Idag använder jag i stora drag enbart hemsidan för privat bruk – och i det närmaste som blogg.
Jag bor tillsammans med min flickvän Emmelie i ett hus på landet. Tillsammans med våra hundar. Hela 6 + 1 stycken.
- Om mina hundar:
Debbie
Ända sen jag var liten har jag velat ha en schäfer, men av olika anledningar har det aldrig funnits något bra tillfälle att skaffa hund. Tills en dag i början av 2007: Då bestämde jag mig för att skaffa hund. Oavsett konsekvenserna.
I samband med mitt beslut började jag förbereda mig på det kommande livet som hundägare. Jag hade några år tidigare jobbat på en gård utanför Malmö där en uppfödare av Jack Russell bodde – så jag utgick från de erfarenheter jag fått därifrån, även om jag visste att det skulle krävas mer av mig.
Jag la ut en annons på blocket om att jag var villig att köpa en schäfer (nu minns jag inte riktigt vem som tog kontakt med vem först) men jag fick kontakt med en uppfödare i Vårgårda som precis fått tillbaka en 20 månader gammal schäfertik som varit på foder. Efter att jag sett bilderna på tiken bestämde jag mig: Den hunden SKA jag ha! Det visade sig vara Blades Debbie på bilden, och den 1 mars 2007 åkte jag upp för att träffa henne. När vi kommit in hälsade hon glatt, och sen satt hon bredvid mig i soffan och bara tittade på mig – nästan som om både hon och jag gemensamt fattat beslutet att jag skulle bli hennes nya ägare. Från den stunden var vi oskiljaktiga, och jag hade äntligen (efter många års längtan) blivit hundägare!
Baloo
Hösten 2007 skulle allt förändras, och jag åkte upp till ett hundhem i Jönköping för att hämta hem en schäferhane, och hanen som utvaldes var ingen mindre än Baloo. Denna vovve var 6 månader yngre än Debbie, och kom från mindre trevliga förhållanden, men han blev snabbt en favorit hos mig. Med sina 45 kg la han sig gärna i knät på mig och älskade att gosa och busa i soffan.
Vid den här tiden hade Baloo fått en p-spruta, och när Debbie väl börjat löpa så valde naturen att övervinna sprutan. Debbie blev med andra ord på tjocken…
Jag bodde vid det här tillfället i en 2:a på 65 kvm, och två hundar var precis vad jag klarade av rent tidsmässigt – och utrymmesmässigt. Nu rubbades planerna ordentligt, och eftersom jag först vägrade tro att Debbie blivit med valpar så hann hon gå så långt att jag inte ville avbryta dräktigheten. Samtidigt som jag brottades med Debbies framtida födande, brottades jag också med Baloos skuggor från det förflutna som gjorde sig påminda. Den 16 april 2008 blev Debbie och Baloo stolta föräldrar till 5 helt underbara schäfervalpar, men den glädjen skulle få sig en knäck när jag drygt en vecka senare fick avliva Baloo.
Bagheera
Denna stora nallebjörn bar på sår som var för stora för att övervinnas. Efter sig lämnade han många underbara minnen, men det var speciellt 5 av dessa som ständigt gjorde sig påminda. Under deras första levnadsveckor skötte Debbie dem exemplariskt, men ju större de blev, desto större ansvar fick jag ta. Med mycket hjälp från min familj veckorna innan de flyttade så klarade man av vardagen. Helt plötsligt var lägenheten tom. Så när som på en valp. Bagheera. Han fick ta sin pappas plats, och Bagheera har samma underbara personlighet som Baloo – fast utan alla djupa sår.
Huset
I december 2008 flyttade jag in i ett hus på landet, och plötsligt förvandlades Debbie och Bagheeras vardag helt. Jag hägnade in 1500 kvm av tomten och satte in en hundlucka till vovvarna. Typ som en kattlucka. Plötsligt kunde de själva gå ut och in som de själva önskade. Allt förändrades till det bättre över en natt. Vid den här tiden var det jag, Debbie och Bagheera. Ett oslagbart team som tillbringade många timmar längs öde skogsvägar.
Med dessa nya möjligheter som huset erbjöd byggde jag även en mindre gallergård på 100 kvm i direkt anslutning till huset (utöver den stora hundgården). Det är i den mindre som vovvarna får vara när jag och Emmelie inte är hemma… Då kan de enkelt vistas ute om de vill det – eller söka skydd för väder och vind inne i huset.
Nikita
I april 2008 kom en av valparna tillbaka pga tidsbrist i hennes dåvarande familj - Nikita – och det blev genast mer liv i luckan här hemma på gården. Nikita var en väldigt glad och busig vovve som älskade att vara med. Helst överallt. Gärna samtidigt.
Nikita blev den där glada lekkamraten som både Bagheera och Debbie behövde. Många gånger har man suttit och tittat ut genom köksfönstret och sett dessa 3 leka å de grövsta i deras hundgård. Upp och ner för kullar. Hit och dit. Fram och tillbaka.
Man undrar varifrån de får all sin energi?
Tillvaron skulle dock snart förändras. Ännu en av valparna skulle flytta hem. Eragon. En vovve som haft det väldigt jobbigt av olika anledningar.
Eragon -
Hans ankomst skulle återigen vända upp och ner på allt – men hans positiva inställning till livet skulle även komma att lära husse ett och annat.
Han anpassade sig snabbt till livet på landet, och lika snabbt kunde hans sår läka. Eragon är det stora beviset hos veterinärerna på Varbergs Djurklinik: Det finns hopp även för den mest sargade hund!
Detta var lite kort om mig och mina hundar. Jag har gjort mitt yttersta för att ge mina vovvar (inte bara vad de vill ha) utan också vad de behöver.
Idag bor som sagt 6 + 1 hundar här. Mina 3 schäfrar: Debbie, Bagheera och Eragon, samt Emmelies dvärgspets Yatzy, hennes papillon Challe och det senaste tillskottet: papillonen Pepzi!
Nikita är ”+1″ vilket innebär att hon till stor del bor hemma hos min mamma och hennes sambo.
Mina hundar må vara bortskämda på alla sätt och vis, men samtidigt är jag övertygad om att dessa underbara hundar förtjänar det på alla tänkbara sätt!
// Mvh
Henrik Olsson
info@henrikolsson.eu
