Visst kan det kännas motigt ibland, men jag vet också vad jag har att se fram emot.

Nu syftar jag i första hand inte på sommarens äventyr, utan förmånen att få se solens värmande strålar komma mig till mötes längs vägen.

Pannlampans tid är snart förbi, lika så mössans och handskarnas.

Våren kommer snart, mina vänner!

Denna gamla trotjänaren har hängt med sen våren 2009, och inte nog med att den fick genomgå ett riktigt eldprov – den används också flitigt i dagens träning för både hund och hundförare.

Visst börjar rosten ta ut sin rätt och vissa delar har fått bytas ut pga slitage!

Men den rullar än, och i slutet av maj ska den ha rullat 10’000 km…

Förvisso genom tider då hoppet varit mer avlägset än horisonten, men när allt får den tid som krävs klarnar bilden och valet kan inte längre förbannas.

… men jag har också vandrat genom tider då valet visat sig vara bättre än jag ens kunnat föreställa mig.

De val som gjorts står jag fast vid, för hur det än är så är det mina val…

På träningsschemat står det dock ändå ”långpromenad och cykeltur”!

Fast vi väntar med detta till senare i kväll och försöker i stället njuta av värmen inomhus så mycket det går!

Debbie har inga invändningar mot detta.

Veckans träning har fungerat fantastiskt bra, och nu återstår det inte många mil innan jag nått veckans mål:

Att gå 10 mil och cykla 20 mil!

Trots att termometern visar temperaturer som är långt under det acceptabla tillbringar jag många timmar utomhus varje dag.

Debbies gråa nos täcks sakta av frost under våra promenader, men på något sätt ser det bara charmigt ut då jag vet att hon har en varm personlighet.

När man väl kommit hem ordnar man snabbt lite varmt kaffe innan man tar plats framför kaminens underbara värme!

Våra värsta farhågor besannades när han fick domen att han hade allvarlig höftledsdysplasi (C/E).

Trots detta klarar han av att leva ett normalt aktivt liv utan att vara begränsad.

Träningen han fick i unga år har gett en positiv effekt för denna lilla schäferpojke som om ett par månader fyller 4 år…

… och många fler år väntar honom!

Det var för hans skull som jag valde att köpa en egen vibrationsplattform.

Rehabiliteringen är en stor utgift som hundägare, och genom att skaffa en egen har vi fått möjligheten att själva använda detta redskap på samtliga av våra hundar.

Oavsett om det handlar om rehabilitering eller skadeförebyggande träning.

Det positiva i allt detta är dock att han inte behöver leva ett liv med smärtstillande!

I stället kan han fritt strosa runt hemma på våra ägor – där han hör hemma!

Hon skuttade runt som en unghund och gjorde sitt yttersta för att jag skulle haka på i denna glada lek!

Det kändes nästan som om jag varit borta alldeles för länge – trots det faktum att jag kom hem tidigare än planerat.

Till hennes försvar så har inte hundar så bra koll när det gäller klockan, men det hindrar inte henne från att sakna mig!

För både vovvarna och mig.

Morgonens promenad ersattes av en härlig sovmorgon ända fram till 04.15, och jag kallar detta för vardagslyx!

Morgonkaffet kunde därmed avnjutas i lugn och ro!

Samtidigt som Debbie ser på mig med sina stora rådjursögon och undrar om inte min frukostmacka är lite väl stor för en person.

Som av en händelse har bland annat planerna på en bok nyligen fått en ökad prioritet på min projektlista.

Jag hoppas att kommande vår erbjuder fler tillfällen när det gäller lediga stunder.

Redan nu funderar jag på att börja inreda en privat liten skrivarhörna…

Kanske borde jag skaffa en gammal Facit skrivmaskin också – för syns skull?

Jag och Pepzi poserar för att få fram hur trevligt det kan vara att nyttja gamla traditionella brädspel.

Av en händelse råkar schack vara min stora favorit bland dessa.

Lyckligtvis så var detta bara på låtsas, för hade nu hundar kunnat spela schack hade jag troligtvis legat risigt till…

… Pepzi är ju ganska envis av sig…

Naturligtvis måste detta uppmärksammas på bästa sätt, och jag tror att jag har en hållbar idé rörande detta!

Utöver att vi rullar ut den röda mattan och hissar flaggan i topp dagen till ära, så kommer det naturligtvis också att överlämnas gåvor av diverse slag.

Något annat vore otänkbart!

Grattis på födelsedagen, älskling!

Du gör mig hel!

Förvisso med ett klent resultat, men varje stråle som lyckas tränga igenom tycks förstärka löftet om en kommande vår.

Vega bryr sig dock inte om någon sol, utan verkar mer fascineras av den lilla skogsmus som tydligen passerat.

Utan förvarning gör hon ett skutt rakt ut och låter nosen borra sig igenom snön.

Någon jaktlycka hade hon dock inte, utan får nöja sig med den ordinarie maten…