|| mannen som kan prata om hundar ||

… om inte träna?

Den ledighet jag njutit av i 48 timmar är nu över, och det har blivit dags att rätta in sig i ledet igen.

Vädret idag bjuder på både vind och regn, men det har inte hindrat den planerade cykelturen – och inom kort kommer Debbie att få sin efterlängtade långpromenad tillsammans med sin husse!

Det kommer inte att vara något problem att nå veckans mål rörande träning, men samtidigt finns det andra saker som också måste göras! En assistent hade varit bra!

… den som väntar på något gott aldrig väntar för länge…

Målet för denna veckan är att jag äntligen ska börja använda kärran i träningen, och första sträckan jag kommer att genomföra är 10 km – för att få känna på det hela!

Men när väl det är gjort börjar allvaret!

Under dessa sista veckor kommer jag att försöka vänja kroppen vid påfrestningen, och jag håller naturligtvis tummarna för ett positivt resultat!

Mer information kommer om detta!!

… troget mot vårt mål…

I morse valde jag att genomföra den tillsammans med samtliga trots det faktum att Bagheera egentligen ska få en betydligt lättare träning.

Men vem kunde väl motstå hans bedjande blick när man i morse gjorde sig redo att koppla Debbie och Vega?

”… men jag vill också följa!!”

Det är ju sannerligen ingen enkel sak att utesluta gosegrisen, så hela flocken fick följa med på morgonens träningspass.

Det är kanske inte helt oväntat att det råder stor glädjeyra här hemma när veckans träning gett följande resultat:

100.55 km (promenad)
213.61 km (cykling)

När den totala tidsåtgången stannade på 23:58:26 kan man konstatera att träningen blivit som ett deltidsarbete!

13 veckor återstår innan starten i Kiruna – och medan motivationen är på topp laddar jag inför kommande vecka:

Bättre kan jag!!!

… traskar man fram längs soliga vägar!

Det är nästan synd och skam att kalla det träning då det inte kan ses som annat än njutning från början till slut!

Veckans träning har gått förvånansvärt bra, och trots att det blivit helg så har latmasken hållit sig borta!

Under dagens långpromenad valde jag att enbart ta med Debbie för att få möjlighet att lägga extra tid på lydnadsträning.

Resultatet kunde inte bli annat än bra när tant Grånos visade sin arbetsvilliga sida!

Det är inte konstigt att man vissa dagar stupar i säng helt utpumpad, men samtidigt tror jag att man i längden kommer att vinna på att hålla ett högt tempo.

För tillfället uppleves det som att jag har tillräckligt många järn i elden för att kunna titulera mig som ”smed”.

Det är full aktivitet när det kommer till träning och planering inför sommaren!

Jag gör mitt yttersta för att sporra mig själv och tvinga kroppen till lydnad.

Även svaga länkar kan förstärkas!

Över drömmen om en tidig vår ligger nu ett tjockt snötäcke, och jag muttrade några onämnbara ord för mig själv när vi gick ut.

Dock var det inget som hindrade oss från att genomföra morgonens träningspass i en rask takt.

Modet hölls uppe av den varma kamin som jag visste väntade på oss, och löftet om en nybryggd kopp kaffe värmde långt innan jag kunde känna doften.

Dessvärre kommer cyklingen utebli helt tills att väglaget blivit bättre, men det är kanske inte så konstigt?

Med drygt 16 veckor kvar innan start börjar allt minst sagt dra ihop sig!

En drömlik känsla infinner sig.

Samtidigt får jag allt svårare att greppa det faktum att den stora dagen närmar sig…

Mycket arbete och träning återstår innan jag helt kommer känna mig redo för det kommande äventyret – och sakta men säkert börjar ”pirret” i magen tillta!

Jag och mina medvandrare ska alltså gå från Kiruna till Ystad, och avverka närmare 200 mil till fots.

Jo, jag är väl medveten om att Biltema i vissa avseenden haft en dåligt rykte rörande sina cyklar, men jag kan intyga att deras cyklar både är prisvärda och bra!

Denna gamla trotjänaren har hängt med sen våren 2009, och inte nog med att den fick genomgå ett riktigt eldprov – den används också flitigt i dagens träning för både hund och hundförare.

Visst börjar rosten ta ut sin rätt och vissa delar har fått bytas ut pga slitage!

Men den rullar än, och i slutet av maj ska den ha rullat 10’000 km…

… och inga utomhusaktiviteter lockar…

På träningsschemat står det dock ändå ”långpromenad och cykeltur”!

Fast vi väntar med detta till senare i kväll och försöker i stället njuta av värmen inomhus så mycket det går!

Debbie har inga invändningar mot detta.

Veckans träning har fungerat fantastiskt bra, och nu återstår det inte många mil innan jag nått veckans mål:

Att gå 10 mil och cykla 20 mil!

… har aldrig varit min starka sida, men idag lyckades jag övertyga mig själv om att en vilodag vore att föredra.

För både vovvarna och mig.

Morgonens promenad ersattes av en härlig sovmorgon ända fram till 04.15, och jag kallar detta för vardagslyx!

Morgonkaffet kunde därmed avnjutas i lugn och ro!

Samtidigt som Debbie ser på mig med sina stora rådjursögon och undrar om inte min frukostmacka är lite väl stor för en person.

… ikläder jag mig träningsskorna igen.

Efter 5 dagars uppehåll i träningen känner jag mig redo att återuppta den igen.

Förkylningen har övervunnits, så när som på en ovanligt envis hosta.

Jag behöver snabbt återgå till den vanliga dygnsrytm jag kallat vardag.

Kan tyckas konstigt, men jag gillar att väckas 02.00 på natten för att påbörja dagens första träningspass.

Således längtar jag efter måndagen!

När jag kikar igenom den förberedande planeringen vad gäller material ser jag glädjande nog att jag kunnat placera följande symbol på många ställen.

Målet är att varje rad kommer att prydas av den inom 2-3 månader, och det som återstår nu är den ekonomiska biten och där är vikten av sponsring inte att förakta:

Att kunna täcka upp de utgifter som ligger framför mig för att stå väl förberedd inför starten av Den Stora Vandringen.

Sakta börjar jag göra mig redo att skörda frukterna av drygt 2½ års arbete!