Denna gamla trotjänaren har hängt med sen våren 2009, och inte nog med att den fick genomgå ett riktigt eldprov – den används också flitigt i dagens träning för både hund och hundförare.

Visst börjar rosten ta ut sin rätt och vissa delar har fått bytas ut pga slitage!

Men den rullar än, och i slutet av maj ska den ha rullat 10’000 km…

På träningsschemat står det dock ändå ”långpromenad och cykeltur”!

Fast vi väntar med detta till senare i kväll och försöker i stället njuta av värmen inomhus så mycket det går!

Debbie har inga invändningar mot detta.

Veckans träning har fungerat fantastiskt bra, och nu återstår det inte många mil innan jag nått veckans mål:

Att gå 10 mil och cykla 20 mil!

För både vovvarna och mig.

Morgonens promenad ersattes av en härlig sovmorgon ända fram till 04.15, och jag kallar detta för vardagslyx!

Morgonkaffet kunde därmed avnjutas i lugn och ro!

Samtidigt som Debbie ser på mig med sina stora rådjursögon och undrar om inte min frukostmacka är lite väl stor för en person.

Efter 5 dagars uppehåll i träningen känner jag mig redo att återuppta den igen.

Förkylningen har övervunnits, så när som på en ovanligt envis hosta.

Jag behöver snabbt återgå till den vanliga dygnsrytm jag kallat vardag.

Kan tyckas konstigt, men jag gillar att väckas 02.00 på natten för att påbörja dagens första träningspass.

Således längtar jag efter måndagen!

Målet är att varje rad kommer att prydas av den inom 2-3 månader, och det som återstår nu är den ekonomiska biten och där är vikten av sponsring inte att förakta:

Att kunna täcka upp de utgifter som ligger framför mig för att stå väl förberedd inför starten av Den Stora Vandringen.

Sakta börjar jag göra mig redo att skörda frukterna av drygt 2½ års arbete!

Visst hade jag gärna kramat kudden någon extra timme, men det är en lyx jag inte kan unna mig dessa dagar.

Dagens första träningspass väntar – en långpromenad på 16.3 km.

Jag får se det som uppvärmning inför den 12 km långa cykelturen till jobbet, och sen väntar en 20 km lång cykeltur hem.

Jag kallar detta för en helt vanlig dag…

Först hade jag ämnat vila även denna dag, men uppenbarligen hade jag väldigt stora förråd med energi.

Tidigt i natt är det återigen dag för promenad, och då är det endast Vegas tur!

Jag tänker försöka dela upp promenaderna vissa dagar för att få lite extra tid med varje vovve.

Det kommer garanterat att uppskattas!

För mig är det en helt ny värld som öppnats, så det känns extra skönt att mina kollegor har bra koll på den här biten.

Idag är det dags att börja använda dessa produkter, och sen får vi se hur det påverkar mig.

Jag hoppas på ett positivt resultat!

Vi önskar er alla en trevlig helg!

… ja, blåsor på fötternas undersida.

Trots detta har jag vägrat pausa träningen, men nu blir jag så illa tvungen att låta fötterna vila i morgon.

Förhoppningsvis räcker det med endast en dags vila!

Lyckligtvis är detta inget som stoppar mina många och lagom långa cykelturer!

Följ träningen på Runkeeper!

Dock kan jag räkna med att första veckans mål inte uppfylls helt då dygnets timmar rubbats å det grövsta i helgen, men allt sånt tar jag igen nästa vecka.

För att förhindra sådana förskjutningar i framtiden blir jag tvungen att försöka ha samma dygnsrytm under hela veckan.

Dvs… tillåta att klockan uppmanar till träning 03.00 varje dag!

I över 2 år har denna dröm sakta fått växa fram, och bakom mig ligger hundratals timmar med träning och förberedelser.

Men det är inte över än.

Under de kommande fyra månaderna måste träningen fulländas, samtidigt som dem praktiska förberedelserna når sitt mål.

Under dessa 20 veckor innan start är minimikravet att vi ska vandra 200 mil, samt att jag själv ska försöka hinna med att avverka 400 mil på min trogna cykel.

När jag genomfört detta kommer jag att belönas med att få gå ytterligare 200 mil.

Kan man kalla det för ”en morot”..?

Resultatet av detta kommer veckovis att redovisas i Nyhetsbrevet, och för dig som vill prenumenera på detta: skicka ett mail till nyhetsbrev (a) henrikolsson.eu.

Att sätta ett sådant mål tidigt en måndag kan knappast vara sunt, och vissa skulle kanske kalla mig för envis…

… men jag är inte envis, jag är bara överdrivet målmedveten i detta.

Att cykla i storm kan jämföras med en ganska högintensiv träning.

Även om det kan vara svårt att uppskatta det är det lika fullt en nyttig träning, och även regnet välkomnas på ett sätt då allt sånt härdar inför kommande prövningar!

Även tålamodet behöver ju tränas – och i det fallet är Debbie min personliga PT!

Husses lilla yrväder!!