Den Bro Som Förde Dig Bort...

”Din vandring genom livet bjöd på törnar
Dessa stärkte dig till en början
Du kämpade vidare mot alla odds
Sår du fick försvann lika snabbt
Du imponerade med din styrka

Men en dag slutade såren läka
Bördor hopade sig och kvävde ljuset
Du fördes in i en mörk värld
Din inre styrka försvagades
Tårar började falla inom dig

Du såg på dina sår och ville ej vandra mer
Du kände dig fångad, trängd, förlorad
Din tro på livet gled dig ur händerna
Du kämpade tappert in i sista stund
Du kämpade så länge det gick

Du fann en bro som ledde bort
Och visste att den fanns för dig
Du tog bestämda steg
Fördes bort från allt smärtsamt
Mot något bättre, gladare, ljusare

Dina fotspår på bron försvann i skymningen
Du försvann
Men den bro som förde dig bort
Förde dig också bort från oss

Du fattas oss”

Läs mer på www.runnqvist.se

Text och bild: Henrik Olsson

Ros, rödaste ros...

… om allt blivit som man önskat…

Till sommaren är det 9 år sen du lämnade oss. Smärtan bleknar kanske med tiden, men tomheten tycks aldrig fyllas helt. Verkligheten kom ikapp mig när jag stod inne på blomsteraffären och väntade på mina blommor. På disken stod en hink med stenar, stenar som var prydda med text. Jag sökte tills jag hittade den perfekta. En vit sten med texten ”Saknar dej.. ♥”. Det var nästan som att jag hade glömt av det.

Väl framme vid din grav puttade jag undan snön med mina skor och la ett fång med rödaste rosor på din plats. Bredvid dessa placerade jag stenen jag köpte. Ord som ristats i sten måste gälla så mycket mer än de som bara skrivits på papper…