|| mannen som kan prata om hundar ||

Debbie och Bagheera fick idag tillfälle att springa av sig lite extra i den största av våra hundgårdar.

Själv gled jag omkring lyriskt i trädgården och njöt av varje sekund i solen.

Plötsligt ser jag något ovanligt i ögonvrån – grus och jord sprutar upp ur ett hål!

Min nyfikenhet tvingade mig att närmare undersöka saken, och väl framme vid jordfontänen inser jag att det är Debbie själv som ställer till oreda.

Hon boar i tron att nya valpar är på väg…

Några av er har undrat över hur det gick för omplaceringshunden Ådi som vi slussade vidare för ett tag sedan, och jag kan meddela er alla följande nyhet!

Det går skitbra för den lilla krabaten!

Han lever nu livets glada dagar på hemlig ort och får all tänkbar uppmärksamhet!

Bara det bästa är gott nog åt Ådi!

Det är en sann fröjd att få se en vovve hamna rätt här i livet!

Visst saknar vi den lilla sprattiga killen…

Read the rest of this entry »

Jag borde ta mig i kragen omgående innan jag ödslat bort alldeles för mycket tid av denna söndag…

… men det är alldeles för lätt att vara bekväm denna morgon!

Det grådaskiga vädret som råder får mig att njuta extra länge av kaffet, samtidigt som plikten gnager på mitt samvete.

Idag tänkte jag låta vovvarna prova på några enkla moment på vår lilla agilitybana här hemma på godset.

Jag undrar hur detta kommer att gå!

Direkt vid hemkomsten var det dags för Debbie att genomföra ett pass med repeterande lydnadsträning!

Denna dag var gamla tant Grånos förvånansvärt lydig, och jag antar att det helt och hållet berodde på belöningen jag försökte dölja bakom min rygg.

Efter att veckans fysiska träning nästan helt är genomförd kommer jag att kunna ägna lite extra tid åt att aktivera deras små grå också:

Något som tyvärr fallit mellan stolarna den senaste tiden – men det ska vi ändra på!

… när det gäller hundgården!

Nya hålor dyker hela tiden upp, och den buske som en gång varit fyllig och vacker är nu nertuggad och risig.

Tydligen är det precis så saker och ting fungerar i hennes värld, och på ett sätt är det ju skönt och veta att hon i alla fall inte går sysslolös här hemma!

Något direkt handtag får hon dock inte från lilla Bagheera:

- Han har fullt upp med att se till så hans röda boll inte försvinner ner i något hål!

Nattens träningspass var unikt i den bemärkelse att jag valde att inviga kärran under en längre sträcka:

16.38 km närmare bestämt.

Resultatet var minst sagt glädjande då jag kunde konstatera att den nästan 40 kg tunga (och tomma) kärran inte påverkade gånghastigheten märkbart!

Den var förvånansvärt ”lätt”!

Vissa finjusteringar behöver dock utföras, men över lag är den nu redo att användas i träningen inför sommarens äventyr!

… och tid har det sannerligen tagit!

Det är ganska skrämmande att man inte varit kvickare med att montera på de två dragöglorna (brutalt avancerat)…

… men idag blev det äntligen gjort!

Något större test med kärran har tyvärr inte kunnat genomföras än, men jag hoppas innerligt att det blir av snart!

Jag antar att jag får fortsätta göra vad jag ändå gör bäst:

~ skynda långsamt ~

… om inte träna?

Den ledighet jag njutit av i 48 timmar är nu över, och det har blivit dags att rätta in sig i ledet igen.

Vädret idag bjuder på både vind och regn, men det har inte hindrat den planerade cykelturen – och inom kort kommer Debbie att få sin efterlängtade långpromenad tillsammans med sin husse!

Det kommer inte att vara något problem att nå veckans mål rörande träning, men samtidigt finns det andra saker som också måste göras! En assistent hade varit bra!

… kan även knytas på någorlunda distans!

Ivrigt söker de båda upp varandra i hundgården, och med stöd av gallret kan dem övervinna träspaljén och deras nyfikna nosar möts för ett ögonblick.

En liten puss kan väl ändå inte skada?

Svansarna viftar glatt och både Vega och Lycka tycks försöka övertyga husse att dem ska få mäta sina krafter på öppna fält!

Vem vet – kanske kommer deras önskan snart att uppfyllas då jag ständigt veknar inför deras bedjande blickar!

… troget mot vårt mål…

I morse valde jag att genomföra den tillsammans med samtliga trots det faktum att Bagheera egentligen ska få en betydligt lättare träning.

Men vem kunde väl motstå hans bedjande blick när man i morse gjorde sig redo att koppla Debbie och Vega?

”… men jag vill också följa!!”

Det är ju sannerligen ingen enkel sak att utesluta gosegrisen, så hela flocken fick följa med på morgonens träningspass.

Det är ju helt på egen risk som man beträder hundgårdarna här hemma!

När det handlar om Vega och Bagheeras hundgård kan man räkna med en blixtsnabb hundattack!

I alla fall när det handlar om pussar!

Som ägare till dessa vilddjur är man ju van vid detta välkomnande – men stackars den som olovligen råkar kliva in här!

”Person svårt medtagen av hundpussar” vore kanske en rubik av unik karaktär, men icke desto mindre välkommen…

Vegas intresse för bollar och pinnar är inte helt oväntat förhållandevis lågt…

Däremot försöker hon på regelbunden basis göra hembesök hos några av godsets hyresgäster – dock utan större framgång.

Till mössens stora glädje.

Händelseförloppet påminner lite om ”stora stygga vargen” när hon med otillräcklig list försöker locka fram några små mellanmål!

Efter en stund ger hon upp och söker tröst hos sin husse som alltid har några extra godisbitar över till en hungrig jägare…

… traskar man fram längs soliga vägar!

Det är nästan synd och skam att kalla det träning då det inte kan ses som annat än njutning från början till slut!

Veckans träning har gått förvånansvärt bra, och trots att det blivit helg så har latmasken hållit sig borta!

Under dagens långpromenad valde jag att enbart ta med Debbie för att få möjlighet att lägga extra tid på lydnadsträning.

Resultatet kunde inte bli annat än bra när tant Grånos visade sin arbetsvilliga sida!