Arkiv för ‘Hundliv’
Lite av ett hundpensionat…
Igår utökades vår flock ytterligare med två stycken hundar som ska vara här i tre veckor på Baronens Hundpensionat.
Ingen mindre än Zaga och Simba har gjort entre i vår enkla boning, och i samband med detta finns nu åtta hundar här hemma!
Ja, vi älskar hundar i detta hus och drar oss inte för att skämma bort andras hundar!
Med dessa två tillfälliga gäster kan man lugnt säga att vi nästan har ett fullt hus.
Men bara nästan – det finns kanske plats för ytterligare fyrfotingar om behov finns…
Husses rättighet att nosgosa…
… uppskattas inte alltid av vovvarna!
Speciellt inte när jag hänsynslöst avbryter dem mitt i tuggbenstuggandet för en stunds nosgos!
Men det är väl min rättighet som husse? Det är ju trots allt jul!
Här hemma fortsätter julfirandet i stillhet samtidigt som jag försöker ladda inför den sista arbetsveckan detta år!
Det kommer att bli en lång och intensiv vecka – men lättnaden finns i att jag sen har alla mina timmar inför äventyret! :)
Den första snön…
Igår kom äntligen den första snön!
Dessvärre har jag ännu inte fått tillfälle att se vinterlandskapet i dagsljus, så jag får i stället bjuda på en bild från 2010/2011.
Vid hemkomsten igår fick jag inviga snöbladet på allvar när den 1,5 km långa skogsvägen skulle plogas!
Efter avslutad snöröjning kunde jag inte låta bli att ta tillfället i akt och bjuda vovvarna snöbollskrig i hundgården.
Ådi, som aldrig tidigare sett en snöboll, hade minst sagt fullt upp…
En obeskrivlig lättnad:
I eftermiddags nåddes jag av den glada nyheten att Ådi kommer att stanna här!
I ett ögonblick skingades alla orosmoln.
Han är nu en fullvärdig medlem av denna ytterst udda flock, och jag talar för oss alla när jag säger:
Välkommen hem, Ådi!
Från början må det varit sagt att detta bara skulle bli ”tills vidare”…
… men jag tror vi alla förstår att det kommer att bli betydligt längre än så!
Harmoni råder i vår flock denna morgon…
Debbie ligger relativt obekymrat och äter sitt ben under soffbordet medan Vega och Ådi busar med varandra i soffan.
… och Bagheera då..?
Ja, han ligger och värmer husses fötter under skrivbordet – en uppgift som inte är att förakta denna kalla morgon.
Det är riktigt glädjande och se att dem kan vara tillsammans utan några spänningar!
Idag är desstom en väldigt speciell dag vad gäller lilla Ådi – men exakt vad det innebär avslöjar jag först i eftermiddag!
Luckor är till för att öppnas!
Innan avfärd till jobbet idag lämnade jag Debbie och Bagheera i ena hundgården, och Vega och Ådi i andra hundgården.
En viss oro infann sig dock i mitt hjärta med anledning av att hundluckan är tung.
Men Ådi har tydligt visat att han minsann är en stor pojke – och att en hundlucka kan inte hindra honom från att gå in och ut ur huset efter eget tycke!
Jag tycker att det är värt en applåd!
… och vips har han fått ett alldeles eget rum i mitt hjärta…
Bagheera och Ådi…
Helgen har inneburit mycket arbete med veden, men det har också funnits många tillfällen att busa med vovvarna.
Därför bjuder jag på ett kortare klipp med Bagheera och Ådi, men videokvaliten är tyvärr inte av den bästa sort.
Ådi har varit här i drygt 48 timmar nu, och han har verkligen anpassat sig väl till flocken och våra dagliga rutiner.
Vi har ännu inte lyckats hitta något nytt hem till vår lille vän…
… men det gör inte så mycket… =}
Konsten att överlista en schäfer…
När det gäller Bagheera kommer man uppenbarligen väldigt långt med smicker!
Det var något som Vega konstaterade efter dagens lyckade kupp:
Medan Bagheera avnjuter ett köttben kryper hon allt närmare, och tycks först nöja sig med att enbart ta smulorna…
… men det skulle visa sig att hon hade betydligt större planer än så!
Till slut såg hon sin chans att ta återstoden av benet, och avviker sedan helt lugnt från platsen! Min lilla tjuv!
På glid längs livets väg…
Gårdagens regn följdes av nattlig kyla, något som skapade ett förhållandevis segt lager is över precis allting!
Inklusive skjutreglagen till hundgårdarna, något som medförde ett okänt antal väl valda invektiv.
”Ofint språk!” tyckte de som är fina från nostipp till svansspets…
Efter att vi, med hjälp av list, övervunnit isens herravälde kunde vi äntligen påbörja morgonens träningspass.
Med fara för eget liv!
Inget är som väntans tider…
Ivrig som ett barn innan julafton kikar jag ut genom fönstret med jämna mellanrum.
Tänk om snön kommer redan denna vecka?
Släden, med tillhörande skaklar, står redo i förrådet och kommer garanterat skänka oss mycket glädje denna vinter:
Vega och Debbie har nämligen fått anställning som draghundar här hemma!
Allt som fattas nu är lite snö!
Sen kommer snön yra och glädjerop eka i skogarna när vi far fram som en oljad blixt!
Vi är hemsökta!
Det har kommit till min kännedom att huset jag bor i är hemsökt av andar!
Vi har alla hört berättelser om dörrar som öppnas och stängs, och saker och ting som flyttar på sig!
Bevisen här talar sitt tydliga språk:
Mackor försvinner spårlöst.
På pizzor uppstår märkliga bitmärken.
Sängen har en tendens att obädda sig själv, och mattor knölar ihop sig i husets hörn.
Kaos råder på godset när andarna härjar!
Vi stannar inne idag…
Enligt gårdagens planer skulle denna dag ägnats åt ytterligare träning med vovvarna.
Vid uppvaknandet (07.20) kunde jag dock konstatera följande väderlek:
Kraftig vind och ösregn!
Det enda rätta jag kunde göra i denna stund var att dra täcket över huvudet.
Vädret har hållt i sig, så det verkar som att dem kommer att få sin myskväll trots allt.
Jag börjar misstänka att vovvarna har en hållhake på vädergudarna…
