Arkiv för ‘Hundliv’
Viljas Hundskola
Är man stark måste man också vara snäll…
Born To Run!
Det krävs en hel del träning för att hålla lilla fröken Gråben nöjd med tillvaron, och eftersom jag själv inte (!!!) springer…
… så jag måste helt enkelt förlita mig på detta tvåhjuliga fordon!
Idag var det dessutom första gången som jag lyckades cykla en längre sträcka med Vega och Loke på varsin sida.
Resultatet blev överraskande bra, men jag måste skaffa en liten anordning som håller deras koppel under tiden!
Trassel i hjulet är inget jag vill ha!
”Har du ingen pli på dina hundar?”
Vid flera tillfällen har jag fått denna fråga från andra – och det enkla svaret är:
”Nej, väldigt sällan!”
Orsaken till detta är just att vi många gånger får ta hand om omplaceringshundar där individens bakgrund inte är helt känd för oss.
Således vidtar vi också de åtgärder vi behöver för att i möjligaste mån förebygga otrevliga överraskningar, men ibland misslyckas vi med detta.
Dessvärre!
Inför långhelgen…
… har jag lyckats få till ett fullspäckat schema, och nu är det bara att hoppas på strålande vackert väder!
Utomhusarbete i olika former vankas, och bland annat är det nu förberedelsens tid inför kommande vinterhalvår då vi väntar en leverans med ved!
Utöver detta kommer det även att läggas extra tid på hundarna och deras träning:
Dragträning. Cykelturer. Långpromenader.
Tristess kommer icke råda dessa dagar!!!
Jag önskar er en glad påsk!
Bland hanhundar och löptikar kan allt hända…
… och uppenbarligen är både Bagheera och Loke småförälskade i lilla fröken Gråben.
Gruff kan då lätt uppstå…
… och när gruffet spårar ur och övergår i vad som kan bli en kamp på liv och död är det alltid viktigt att skyndsamt försöka sära på hundarna innan någon skadas!
Samtidigt ska man alltid iakta största försiktighet, och i möjligaste mån undvika att stoppa in handen i munnen på någon av de små kombatanterna…
Något jag aldrig tycks lära mig!
Need For Speed!
Inte i min vildaste fantasi har jag kunnat föreställa mig känslan av hur det är att på riktigt känna kraften i siberian huskies!
Med ett stadigt tag om styret lät vi dem idag för första gången utföra det jobb dem är byggda för!
Nervkittlande och beroendeframkallande är nog orden som bäst beskriver känslan när man nästa helt ljudlöst susade fram längs grusvägarna i hög fart!!
Det kommer kanske inte som någon större överraskning att detta har skapat mersmak för fortsatt träning!!!
Barmarksträning för hunden…
… eller i vårt fall ”hundarna” kräver kanske en liten uppdatering från en vanlig cykel?
Vi har länge diskuterat behovet av en trehjuling, och har idag hittat en som Emmelie ska kika på – och om planerna går i lås kommer hon hem med den i morgon!
Det är helt klart ett redskap som kommer att underlätta dragträningen med Vega och Loke ordentligt!
Speciellt med tanke på att det blir enkelt för både mig och Emmelie att träna dem!
Så nu är det bara att vänta tills i morgon!
Nu är jag nöjd!
Även om vi tidigare bestämt att vi inte skulle ta emot fler hundar, så kändes det ändå väldigt bra att hämta hit Loke!
Vega har nu fått en jämbördig träningskompis, och eftersom dem kände varandra sen tidigare blev det en extra trygghet för honom bland alla våra vilddjur.
Det som gäller i helgen är att han enskilt ska få träffa alla de övriga hundarna, och sen tänkte jag bjuda honom och Vega på några cykelturer!
Med andra ord är det dags att byta bromsklossarna på cykeln…
Träningsdisciplin?
Under veckan som gått har jag verkligen inte varit flitig när det gäller träning!
Bristande självdisciplin är icke av godo, men jag hoppas dock att allt vänder nu!
I samband med att flocken utökas med ytterligaren en siberian husky!
Återigen kommer nya rutiner att införas!
Bland annat innebär det att ytterligare en hund kommer att göra oss sällskap längs vår vandring genom Sverige!
Här är vi som bor på ”Hundgården”!
Med anledning av det faktum att antalet hundar i vår ägo ständigt ändras har jag blivit tvungen att presentara var och en.
Förvisso kortfattat – men lika fullt en välbehövlig presentation!!
Ni som följt bloggen ett tag vet precis vad jag menar!
Dessutom vill vi ta tillfället i akt att offentliggöra en liten hemlighet som säkert inte kommer att förvåna någon av er…
Bildbomb följer:
Jack Russel i pulverform…
Jag antar att det blivit dags att presentera den allra senaste medlemmen av denna ständigt växande flock:
”Pulver”!
Han är en väldigt glad liten kille på ca 18 månader som trivs som fisken i vattnet här hemma hos oss – och speciellt hos Vega!
Och hur hamnade han hos oss?
Ja, han gled väl mer eller mindre in på ett bananskal, och eftersom allt har fungerat så bra så överväger vi starkt att låta honom stanna hos oss!
67 dagar återstår!
På små pappersbitar, sönderrivna kuvert och postit-lappar kan jag ibland hitta små anteckningar och ritningar som tillhör de alldra äldsta planerna inför vandringen.
Mycket är inaktuellt idag, men det är ändå roligt att se hur saker och ting utvecklats under tiden.
Jag har noga övervägt varje idé innan jag slutligen hamnat där jag är idag.
Några små detaljer återstår förvisso ännu, men rent praktiskt är vi redo!
Nu måste vi bara vänta 67 dagar…
