Arkiv för ‘Hundliv’
Trädgårdshjälpen…
Jag har tidigare noterat att någon av vovvarna bitit av kvistar från buskarna för att med dessa sedan bädda inomhus.
Som om deras mjuka filtar inte skulle vara tillräcklig bra, eller..?
Idag fångade vi dock boven i dramat på film, och därmed kan vi konstatera att Vega tycks försöka locka med Ådi på samma dumheter…
Vad ska man säga om detta?
Tips: Årets första nyhetsbrev kommer ut i morgon – glöm inte att prenumenera!
Pepzi fyller två år!
Idag är det Pepzis födelsedag, och därmed kan hon räkna med att få ett extra stort ben i kväll!
Utöver det kommer hon även att bjudas på extra bus och mys i soffan.
I snart två år har denna lilla fröken satt guldkant på vår tillvaro, och konstigt vore väl om hon inte skulle fått en alldeles särskild plats i mitt hjärta.
Det var den 13 mars 2010 som vår flock utökades med den sötaste lilla hårboll jag någonsin sett, och hon visste precis hur hon skulle charma oss alla!
Mina små solstrålar…
Vem hade kunnat ana att fredagen den 13:e skulle bjuda på ett fantastiskt väder:
Klarblå himmel och strålande sol!
Jag passade på att belöna mig själv med lite frisk luft samtidigt som jag fick se mina 4 små busar röja runt på tomten.
Bagheera har sin boll, Debbie och Ådi leker vad som närmast kan tolkas som ”tafatt”…
… och Vega… ja, hon har tagit på sig uppgiften att gräva hål lite här och var med motiveringen att man aldrig kan få för många hålor på tomten…
Det må saknas ett par hundar i spannet…
… men när det kommer till Bagheera är det i första hand charmen och lugnet man ser.
Idag tog vi tillfället i akt och lät honom välkomna vårt senaste nytillskott Lycka på bästa tänkbara sätt:
Med massor av pussar!!
Hans omättliga hunger efter gos är inget man får glömma i första tag - ännu ett av hans underbara kännetecken!
Han kanske inte är någon vakthund i världsklass, men vem kan väl motså en knähund på 40 kg?
Det är vår lycka…
… att få välkomna hem den senaste medlemmen till denna allt mer udda flock!
Visst skulle man kunna tycka att två papillons, två schäfrar, en siberian husky, och en schabrador räcker!
Men inte i våra ögon!
Behovet av att utöka flocken med en miniaussie var tydligen oerhört viktigt, och därmed har lucky number seven anlänt…
Med andra ord: En till gosegris!
… och namnet är som känslan: Lycka!
Ett lättat hjärta…
I 1½ år har jag burit på bördan av att inte veta hur det gick för vår lilla omplaceringshund, men idag fick jag äntligen återse denna vovve!
En stor sten föll från mitt hjärta och oron var som bortblåst när jag insåg att hon blivit väl omhändertagen.
Det som hon har idag kan många vovvar bara drömma om!
Att få se en sån här lite krabat hamna rätt i livet värmer hjärtat!
Detta är en saga som fått sluta lyckligt!
I en värld där allt ska kontrolleras…
… är Debbies närvaro tydligen ett måste.
”Någon måste ju hålla koll på husse”, menar Debbie som vägrar lämna min sida!
Medan arbetet fortlöpte uttryckte hon en tydlig önskan om att jag endast ska ordna fram tuggbara bitar…
… och vad vore jag väl för husse om jag inte tillgodosåg hennes ringa önskemål?
Säll är den man som har en så trogen vän vid sin sida.
Ingen tvivlar på att det är husses hund!
Att säga det med blommor…
Dagens storm fick mig att tvingas hålla hundarna inomhus – Debbie och Bagheera i vardagsrummet, och Vega och Ådi i köket.
Det som skiljde dem åt var en 140 cm hög grind – något som inte var någon match för en så spänstig flicka som Vega.
Men för Ådi var det dock ett enormt hinder, och han lämnades därmed ensam i köket där han valde att sysselsätta sig själv på bästa sätt…
Oordningen talade sitt tydliga språk:
Ådi vill inte vara ensam!!
Tiden valde att låta mig minnas…
… en av de mest underbara hundar jag någonsin fått förmånen att lära känna.
Hennes namn var Diva, och namnet förstärkte bara hennes personlighet.
Hennes tid hos oss blev tyvärr alldeles för kort, och efter att hon blivit hämtad av sin ägare försvann alla spår.
Det var som om hon inte fanns längre.
Oron i mitt hjärta har aldrig försvunnit, men idag fick jag ett efterlängtat mail:
Någon tror sig veta var hon finns!
Då var det äntligen fredag…
… och årets sista arbetsdag påbörjas snart!
Jag kan lugnt påstå att denna sista vecka har varit både lång och krävande!
Men nu är jag framme vid ett viktigt mål:
De senaste årens extra arbete har härmed inbringat 240 timmar i min lilla kompbank, och tillsammans med 7 veckors semester är större delen av min långledighet betald.
Därmed avslutas också den flera dagar långa vilan jag bjudit vovvarna på.
I morgon återupptas träningen för fullt!
Ådi utmanar ödet…
Att ge sig in i en dragkamp med Debbie brukar sällan leda till något positivt – än mindre en vinst…
Idag var dock Debbie på ovanligt gott humör och gav sig in i leken när lilla Ådi tog sin själ i hand och utmanade alfatiken på en liten dragkamp.
Vem som i slutändan vann kampen behöver jag knappast nämna, men det var ett sött litet skådespel som utspelades kring mina fötter.
Det är ju trots allt sällan man ser ynka 12 kg utmana bastanta 36 kg…
Slutspurten är inledd…
… och en intensiv arbetsvecka ligger framför mig!
Med anledning av detta kommer hundarna att bjudas på extra mycket vila – för att jag själv ska orka med allt!
I samband med att jag stämplar ut på fredag så har jag äntligen (!!) fått ihop de komptimmar jag behöver!
Från och med nästa år kan jag äntligen pusta ut och fokusera extra på träning och all praktisk planering!
Tack och lov för koffein!
