Våra värsta farhågor besannades när han fick domen att han hade allvarlig höftledsdysplasi (C/E).

Trots detta klarar han av att leva ett normalt aktivt liv utan att vara begränsad.

Träningen han fick i unga år har gett en positiv effekt för denna lilla schäferpojke som om ett par månader fyller 4 år…

… och många fler år väntar honom!

Det var för hans skull som jag valde att köpa en egen vibrationsplattform.

Rehabiliteringen är en stor utgift som hundägare, och genom att skaffa en egen har vi fått möjligheten att själva använda detta redskap på samtliga av våra hundar.

Oavsett om det handlar om rehabilitering eller skadeförebyggande träning.

Det positiva i allt detta är dock att han inte behöver leva ett liv med smärtstillande!

I stället kan han fritt strosa runt hemma på våra ägor – där han hör hemma!

Hon skuttade runt som en unghund och gjorde sitt yttersta för att jag skulle haka på i denna glada lek!

Det kändes nästan som om jag varit borta alldeles för länge – trots det faktum att jag kom hem tidigare än planerat.

Till hennes försvar så har inte hundar så bra koll när det gäller klockan, men det hindrar inte henne från att sakna mig!

För både vovvarna och mig.

Morgonens promenad ersattes av en härlig sovmorgon ända fram till 04.15, och jag kallar detta för vardagslyx!

Morgonkaffet kunde därmed avnjutas i lugn och ro!

Samtidigt som Debbie ser på mig med sina stora rådjursögon och undrar om inte min frukostmacka är lite väl stor för en person.

Jag och Pepzi poserar för att få fram hur trevligt det kan vara att nyttja gamla traditionella brädspel.

Av en händelse råkar schack vara min stora favorit bland dessa.

Lyckligtvis så var detta bara på låtsas, för hade nu hundar kunnat spela schack hade jag troligtvis legat risigt till…

… Pepzi är ju ganska envis av sig…

Förvisso med ett klent resultat, men varje stråle som lyckas tränga igenom tycks förstärka löftet om en kommande vår.

Vega bryr sig dock inte om någon sol, utan verkar mer fascineras av den lilla skogsmus som tydligen passerat.

Utan förvarning gör hon ett skutt rakt ut och låter nosen borra sig igenom snön.

Någon jaktlycka hade hon dock inte, utan får nöja sig med den ordinarie maten…

En efter en släpades dem in i badrummet för att genomgå en grundlig tvagning, bara för att sedan utsättas för hårtork, karda och kloklippning.

Att jag endast menade väl var tydligen inga förmildrande omständigheter.

Nu sitter jag här med tre väldoftande vovvar – och ingen av dem vill gosa!

Det förefaller tveksamt att dem kommer att kunna se tillbaka på detta om några år med ett leende på läpparna…

Kanske kan du få några idéer?

När det gäller hundgårdar och djurskötsel finns mer information hos Jordbruksverket.

Hundgårdarna måste ju inte vara kopplade till ett hus – det är bara vi som valt att ha det så för att slippa använda hundkojor.

Har du fler frågor om hur man bygger en hundgård är du välkommen att kontakta mig på info@henrikolsson.eu!

Jag hade drygt en vecka tidigare flyttat in i mitt hus, och den första provisoriska hundgården var byggd.

Debbie och Bagheera var lyriska!

Med facit i hand ser detta lite skabbigt ut – men man måste börja någonstans!

Bara några dagar efter att kortet togs monterades hundluckan in, och deras frihet utökades ytterligare.

Föga anade jag då att detta bara var början.

Under våren 2009 påbörjade jag ett stort projekt med att göra i ordning hundgården.

Det slutade med att jag plötsligt hade 4 hundgårdar, och jag är långt i från färdig!

Jag hoppas dock att jag får tillfälle att helt färdigställa detta under nästa år: 2013.

Planen är att det ska bli ett helt nytt trästaket kring den största hundgården – allt för att förhindra att Vega Varg lyckas hitta små kryphål till friheten!

En rymningssäker hundgård är tydligen ingen match för en siberian husky…

Först hade jag ämnat vila även denna dag, men uppenbarligen hade jag väldigt stora förråd med energi.

Tidigt i natt är det återigen dag för promenad, och då är det endast Vegas tur!

Jag tänker försöka dela upp promenaderna vissa dagar för att få lite extra tid med varje vovve.

Det kommer garanterat att uppskattas!

Allt fungerar jättebra för honom i hans nyare familj – och det kan inte bli bättre!

När vi lämnade honom i hans nya hem var både jag och Emmelie överens om en sak:

Aldrig har vi fått sånt förtroende för någon, och att överlåta ansvaret för en av våra hundar var förknippat med ett obeskrivligt förtroende och följt av en stor lättnad!

Ådi fick verkligen det bästa tänkbara!

Gårdagens annons på blocket resulterade att vi snabbt fick tag på en familj som visade sig vara rätt för Ådi!

Redan i går kväll skyndade dem ner till Falkenberg för att träffa honom, och i morgon eftermiddag åker vi upp till dem för att lämna honom.

Både jag och Emmelie är glada för Ådis skull, men vi kommer att sakna honom!

… så i natt kommer den lilla knatten att få sova bredvid oss i sängen!

Det är vår förhoppning att vi kommer att hitta ett hem åt honom där han får lättare att vara i centrum, och bättre möjligheter till aktiviteter.

Vi känner att vi utfört vår uppgift när det kommer till att rädda honom från en icke konstruktiv tillvaro.

Det är med sorg i hjärtat vi fattat beslutet, men Ådi’s bästa måste alltid väga tyngst och komma i första hand!