|| mannen som kan prata om hundar ||

Jag känner mig lite skakis, husse...

… runt 06.00 av att vovvarna skällde utanför. Ibland brukar vi stänga in dem över natten, men igår kväll gjorde jag aldrig det. Det rör sig väldigt mycket vilt i skogen här, och skulle mina snappa upp vittring på något i närheten kan man räkna med att de levererar en rejäl utskällning.

I morse orkade jag dock inte kliva upp ur sängen, utan drog täcket över huvudet och somnade om. Runt 08.00 kravlade jag mig ur sängen, stapplade ut i köket och gjorde i ordning en välbehövlig kopp kaffe, för att sedan dra med Debbie, Bagheera, Eragon och Diva ut på en liten längre morgonpromenad.

Väl hemma från den var det dags att placera vovvarna en och en på vibrationsplattan. Medan de låg där passade jag på att plocka alla fästingar som kröp på dem. Placerade samtliga på ett papper och summerade: 30 stycken vidriga små kryp – samtliga fick avsluta sitt meningslösa liv i kaminen… Trevligt.

Debbie och Eragon tar fart!

Vad tycker du? Är hundkörkort något som borde införas på hundägare, så att hundägaren visar att denne verkligen är kapabel att ta på sig det stora ansvaret som hundägande innebär?

Dessvärre går det inte att utforma ett hundkörkort som rakt av sållar ut de som inte borde ha hund, men för hundens bästa borde det bli ändringar i lagen! 

Alla har säkert läst om hundar som lidit länge hos sin ägare innan de antingen självdött eller avlivats av veterinär – hundar som kunde räddats om det skett något i tid!

Hur skulle ett sånt ”hundkörkort” bäst utformas?

• Ska det handla om tillstånd, prövningar liknande teoriprovet för ett vanligt körkort, men även att hundägaren visar att denne klarar av att omsätta teoretisk kunskap i praktiken?
• Ska man kräva av hundägaren att denne deltar med hunden på ett visst antal kurser hos en godkänd tränare? Kurser är ju bra för både hundägaren och hunden!
• Ska det vara obligatoriska besök hos en veterinär 1-2 gånger / år för att säkerställa att hunden inte far illa i något avseende?

Vad tycker du själv?

Det handlar ju om hundens bästa. Att ha hund är ju i första hand ingen rättighet - utan ett ansvar.

Diva bland vänner...

Idag släppte vi tyglarna lite och presenterade nykomlingen för hela schäferflocken – till vår stora förvåning har allt gått väldigt bra, och Eragon har varit fantastisk idag!

Diva, som nykomlingen heter, behövde lite större hundar att leka med! Än så länge får de bara vara tillsammans under uppsikt, men sakta men säkert når vi fram emot målet: Att de ska kunna vara tillsammans hela tiden!

Än så länge känner hon sig inte helt bekväm i sällskapet (av förståeliga skäl), men det kommer att bli bättre – allt som krävs är lite tid!

Det tar ju tid att bygga upp vänskap!

Visst kan vi bli vänner, husse!

Sporrad av gårdagens lyckade promenadkurs, så drog jag ut Eragon och nykomlingen på en liten promenad för att de skulle få chans att lära känna varandra bättre.

Resultatet var minst sagt positivt, så när vi kom hem släppte jag ihop dem i den stora inhägnaden så de kunde strosa runt tillsammans utan att något koppel står i deras väg.

Eragon skötte sig återigen exemplariskt, men jag valde ändå att använda munkorgen. Skulle han få för sig att dela ut ett tjuvnyp så hade situationen blivit obehaglig, och det kan snabbt sluta med bråk. Nu kan hon bara glatt hoppa undan om det skulle behövas, och ingen av dem riskerar att bli skadad.

Om det fortsätter så här bra kommer vi snart att kunna skippa munkorgen helt!

Eragon följer matte med blicken...

Idag var det återigen dags för promenadkurs för Eragon, och vi passade på att ta med Pepzi och det senaste tillskottet i flocken…

För att jag och Emmelie skull kunna slappna av lite mer valde jag att sätta på Eragon en munkorg eftersom han helt plötsligt kan få för sig att slänga sig efter hundar.

Orsaken till detta är ju att Eragon i stort saknar allt vad socialträning heter, och de enda som Eragon accepterar fullt ut är de övriga medlemmarna i schäferflocken.

Det är drygt 1 år sen han kom tillbaka i min ägo, och han har blivit bra på väldigt många sätt, men just den sociala biten med andra hundar funkar ännu inte som man skulle vilja.

Men idag uppförde sig Eragon väldigt bra, och det är skönt och se att saker och ting går på rätt håll!

En stolt Challe visar upp sig!

Tidigt i morse åkte Emmelie iväg mot Ulricehamn för att tävla med Challe, samtidigt som jag stannar hemma för att passa de andra hundarna. Trots att han bara tävlat ett fåtal gånger har han redan lyckats få två pinnar i agility - vinner Challe en till så flyttas han upp en klass.

Sist kom han på tredje plats av 73 tävlanden. Vi håller tummarna för att detta lilla yrväder lyckas ta sig fram till prispallen även denna gång!

Jag har ju själv aldrig tävlat med, eller ställt ut, mina – men jag kan inte förneka att jag inte blivit mer intresserad av det på senare tid. Kanske får mina vovvar stå på prispallen en dag!

Nu tänker jag njuta av morgonkaffet och lyssna på åskan som närmar sig innan jag sätter igång med uppgifterna för denna dag!

Vi önskar Emmelie och Challe lycka till idag!

Ingen sömn utan husse...

Jag satt ensam kvar framför TVn när jag plötsligt hörde ljudet av små tassar som raskt närmade sig.

Det visade sig vara en pigg och lekfull Pepzi som stolt bar runt på vad som en gång var en hylsa till en rulle med hushållspapper. Hon tog ett skutt upp på fotpallen bredvid mig och busade glatt med denna enkla leksak.

Kanske var det för att hon ville hålla husse sällskap, eller så var det kanske bara för att hon egentligen inte alls hade lust att sova… Klockan har ju inte ens nått fram till spöktimmen.

Plötsligt kände jag mig inte ensam längre, och med sällskapet kände jag mig trygg nog att trycka in ”Blair witch project” i DVD-spelaren.

Då valde Pepzi att gå och lägga sig igen…

En överblick...

Ännu en semesterdag påbörjades tidigt – och idag skulle en av hundgårdarna byggas ut. Över det stora hela innebar det att schäfrarnas hundgård förminskades något, medan ”småhundarnas” hundgård blev betydligt större.

Allt eftersom arbetet fortlöpte följde nykomlingen varje steg som husse tog, och när det råkade komma en stängd grind mellan oss två så var hon inte sen med att protestera tydligt… något jag tyckte var ganska gulligt.

Eftersom bilden är en överblick över 3 av hundgårdarna kanske det är lite svårt att se vad som hänt, men om du jämför denna bilden med bilden i det föregående inlägget kan du säkert notera att hundgården i ”mitten” blivit betydligt större.

En förändring som uppskattas av så väl hund som hundägare!

Hundgårdarna idag!

I samband med den nya vovvens ankomst så har vi insett faktum: Den aktuella hundgården måste byggas ut rejält, och det är ingen mindre än undertecknad som kommer att få genomföra det arbetet. Ett arbete som jag mer än gärna utför till förmån för den nya vovven!

Jag räknar kallt med att kunna påbörja den uppgiften tidigt i morgonbitti, och arbetets art gör att det finns en stor och viktig regel: Påbörjar jag arbetet i morgon måste jag också avsluta det i morgon! Annars står de fyra hundarna utan hundgård – och så kan vi inte ha det!

Så med andra ord kommer vår entré att se något annorlunda ut i framtiden än vad bilden visar nu…

"Vänner kan man inte få för många av" säger Pepzi

Inte ska man förvänta sig sovmorgon bara för att man har semester… återigen tvingas man vakna 06.00 ur sin dvala för att hälsa morgonen välkommen. Det har regnat i natt, och fortfarande kan man höra ett muller långt borta.

Samtidigt som jag dricker morgonkaffets ljuva droppar så myser jag vid blotta tanken på att det kanske kommer mer regn idag.

*** Igår eftermiddag utökades flocken (tillfälligt, men förhoppningsvis permanet) med ytterligare en vovve. Omplaceringen har i alla fall hittills gått väldigt bra, och även om hunden är lite reserverad så har den redan nu visat positiva förändringar och blivit mer tillgiven. Vilken lycka!