Det var inte bara jag…

15 kommentarer

… som kände mig halvdöd igår kväll, för uppenbarligen delades den känslan med Aqua.

Någon anledning till oro finns inte, men man kände sig ändå tvungen att peta på henne för att se ett något starkare livstecken – men först efter att man tagit bilden.

För bilden är ju ändå viktig!

Exakt vad som gjort henne så trött framgår inte riktigt, men jag kan tänka mig att det är påfrestande att hela tiden hålla koll på två busiga små pojkar.

Personligen har tröttheten hängt i även under dagen, vilket resulterat i att min arbetsinsats på vinden varit ganska blygsam.

Den sista delen av väggen har i alla fall slipats och målats, och nu får man vänta några timmar innan man kan måla den igen – och sen en sista gång under morgondagen.

Sen kanske man kan börja slutstäda vinden…

Skrivet av Henrik Olsson

2017 10 17 || 15:16


15 svar to 'Det var inte bara jag…'

Subscribe to comments with RSS

  1. Naw, så charmig bild, haha!

    Alice

    2017 10 18 || 13:50

  2. SV: nää.. brukar inte vela så men de var ju så pass lika så det gjorde det svårt 🙂 men nu är det beställt i alla fall!

    NICOLE

    2017 10 18 || 14:53

  3. Tycker jag låter duktigt!

    Trollet

    2017 10 18 || 18:35

  4. Men goose !

    Anita

    2017 10 18 || 19:00

  5. jag kan också relatera till henne haha, är så galet trött.

    Pauline Hurtig

    2017 10 18 || 20:11

Lämna en kommentar:

Anti-Spam Quiz: