Huset jag växte upp i…

6 kommentarer

[You can find the post in English further down]

När jag började skriva inlägget insåg jag att det inte fanns någon nyare bild på huset jag växte upp i, än denna från slutet av 70-talet.

Tittar man noga kan man se hur jag kryper på gräsmattan i nedre vänstra hörnet.

Jag vill minnas den här tiden som härlig av många olika skäl, men just huset i sig tycktes bära på en mörk och obehaglig hemlighet.

Jag var själv för liten för att minnas, men min käre mor har många gånger berättat historier om oförklarliga saker som hänt i huset.

En händelse inträffade när jag och min bror gått och lagt oss, och mamma väntade pappa som jobbade sent på ASEA (nuvarande ABB).

Vår entre bestod av ytterdörren, en liten hall med trappsteg innan man kom fram till en innerdörr som alltid var stängd.

Plötsligt hörde mamma hur ytterdörren låstes upp, och att någon gick upp för trappan. Hon tyckte att det var konstigt att pappa kom hem tidigare, men var ändå glad för det.

Men ingen kom, och ingen var i trapphuset.

Pappa kom inte hem förrän en timme senare.

Den ständigt obesvarade frågan är: Vem, eller vad, var det som kom in i vårt hus den kvällen?

The house I grew up in …

When I started writing the post, I realized that there was no newer picture of the house I grew up in, than this from the late 70’s.

Looking closely you can see how I creep on the lawn in the lower left corner.

I want to remember this time as lovely for many different reasons, but just the house itself seemed to bear a dark secret.

I was too small to remember, but my dear mother has many times told stories of unexplained things that happened in the house.

An event occurred when my brother and I went to bed, and mom was expecting daddy who worked late at ASEA (current ABB).

Our entrance consisted of the front door, a small hall with stairs before reaching an inner door that was always closed.

Suddenly, Mom heard how the front door was unlocked, and someone walked up the stairs. She thought it was strange that dad came home earlier, but was still happy about it.

But nobody came, and nobody was in the stairwell.

Dad did not get home until an hour later.

The constantly unanswered question is: Who, or what, was it that entered our house that night?

Skrivet av Henrik Olsson

2017 09 20 || 23:04

6 svar to 'Huset jag växte upp i…'

Subscribe to comments with RSS

  1. Oj oj, finns det kvar i eran ägo??

    Trollet

    2017 09 21 || 08:57

  2. Oj, lite scary kan man tycka! Det finns mycket som inte är självklart!

    Veiken

    2017 09 21 || 09:37

  3. Så läskigt – rysningar deluxe :O

    Jennifer

    2017 09 21 || 10:38

  4. Creepy upplevelse!:P

    Kattis

    2017 09 21 || 12:59

  5. oj, spännande!

    Pauline Hurtig

    2017 09 21 || 19:22

  6. Häftigt…jag älskar hus med energier…men förstår inte riktigt, om du nu växt upp här och din mamma har berättat om oförklarliga saker, hur kommer det sej att du inte tror? För så har jag förstått det, att du inte tror de döda kan komma på besök?!

    Kameror i dagens mobiler är otroligt bra…

    marianne

    2017 09 21 || 23:25

Lämna en kommentar: