Det var ändå måndag…
… så man kunde lika gärna gå till tandläkaren också…
De har ju försökt locka dit mig ända sen i våras, men så lättlurad är man ju inte – men när väl tandvärken satte in infann sig också ödmjukheten inför denna instans!
Medan jag krampaktigt greppade tag i stolen och spände min kropp som aldrig förr påbörjade tandläkaren något som kan beskrivas som ett oändligt och onödigt borrande.
Deras arbete utförs säkert i all välmening, men jag upplever ändå svårigheter med att uppskatta denna sadistiska yrkesinriktning, och när väl tortyren var till ända blev jag kallad på återbesök i slutet av september.
Antar att det är ett av livets nödvändiga onda…
Haha men tandläkaren som är så kul, älskar att gå dit!! 🙂
Johanna Utterberg
2016 09 06 || 00:13
Ja du Detta en en av livets nödvändighet!
SV:…Vi ska vara mer rädd om vår natur.
Ha en bra dag!
Kram!
Yvonne Bengtsson
2016 09 06 || 08:33
Man får vara glad för deras insatser trots allt, annars skulle man kanske inte ha så många tänder kvar i munnen.
Jag har inga problem att besöka tandläkaren, men har inga större problem med tänderna heller och det hänger nog ihop 😉
marianne
2016 09 06 || 09:52
Du tyckte att det var väldigt roligt för du skickade två gånger.
Kram!
Yvonne Bengtsson
2016 09 06 || 10:54
sv: Haha då är det värre! 😉
Johanna Utterberg
2016 09 06 || 20:42
Bödvändigt ont kan man verkligen
kalla de.. Hua… 😛
sussi
2016 09 07 || 11:45
OOOOh inte kul att gá till tandis.Men det blir ju sá bra efterát 🙂 Kram!
Carina Holst
2016 09 07 || 19:14