En strid ström av resenärer…
När jag kliver på tåget ser jag mig nyfiket omkring i vagnen i hopp om att möta någons blick, få tillfälle att inleda ett kortare samtal med någon så att resan går lite fortare.
En bit bort sitter en skäggig lärare som vid första anblick tycktes vara djupt försjunken i sin bok, men efter att ha studerat honom ett tag insåg jag vad som egentligen fångat hans intresse:
iPhone!
Min resa var nästan över innan den ens börjat, och väl framme vid mitt mål följde jag strömmen av ivriga resenärer in mot Halmstad.
I sällskap av en vän kunde en del skynda fram längs gråa gator medan de skrattade lättsamt.
Andra såg mer sammanbitna ut. Vissa var trötta. Någon småsprang samtidigt som han krampaktigt höll en kopp kaffe i var hand.
En del var ivriga som envist släpade på sina tunga väskor. Det var alla tidiga resenärer mot sina specifika mål för dagen.
Jag skulle vilja stanna var och en och ställa frågan: “Vem är du, och var är du på väg?”
Jag passerade en cykel som stod fastlåst i en belysningsstolpe, och som tidigare utsatts för meningslös skadegörelse som i sin tur fått ägaren att lämna den för alltid.
Trots att jag har gott om tid följer jag ändå med i strömmen med raska steg. Vid trafikljusen genar jag över vägen för att visa de andra att jag minsann också kan ha bråttom.
Kanske undrade någon då varför just jag hade så bråttom..?
– följ oss på facebook – prenumerera på vårt nyhetsbrev – utmana oss med runkeeper –
Vilket trevligt skrivet inlägg. Jag tycker verkligen att du ska skriva en bok!
Junitjej
2013 11 21 || 19:06
jag gillar din lilla berättelse, jag brukar också tänka sådana tankar när jag ser andra jäkta och ila fram och tillbaka och då vill jag ju själv “jäkta” likadant
kramar
ansepanse
2013 11 21 || 19:07
Tack, mår bättre nu!
Intressant inlägg och tänktvärt.
En plats i solen
2013 11 21 || 19:18
Jag känner så väl igen vad du såg. När jag jobbade pendlade jag med tåget varje dag!! Det går nog att göra däck till cyklar också av maskrosor..
Yvonne
2013 11 21 || 22:48
Här i Stockholm så springer ju folk till och med i rulltrapporna.
Såklart jag undrar varför du hade bråttom???
Kramar i massor / Jane
Jane
2013 11 21 || 23:21
Intressanta tankar! 🙂
Ibland kan jag också tänka på vilka människor är, var de ska, hur deras liv är och så. Man blir lite nyfiken ibland mitt i all stress…
Erica
2013 11 21 || 23:44
Ha ha, resan verkar ha gått bra… utom kontaktsökandet då;) Säkert var det någon som undrade… Underbar helg önskar jag dej!
trollet
2013 11 21 || 23:51
Folk förefaller att vara stressade lite överallt! Jag ser dessa bråttom-människor varje morgon, dom springer mot rött ljus och riskerar liver för de har så bråttom!Kramiz
Fenixmona
2013 11 22 || 04:58
Fint berättat. Hur visste du att mannen var lärare? Jag fantiserar ihop liv åt människor jag betraktar, skrev nyligen om en kvinna på tunnelbanan som fick både yrke, vanor och man. Häpp. Du kanske är likadan.
Krönikören
2013 11 22 || 08:50