Man minns sina vänner…

24 kommentarer

Det var i maj förra året som detta kort togs när jag trampade iväg till jobbet, och jag delade bilden på Facebook utan någon hänvisning till att jag ett par dagar tidigare fått avliva en av mina finaste hundar.

Jag minns särskilt en av kommentarerna jag fick från en bekant:

”Det är bara Eragon som visar att han kommit fram.”

Eragon var en av Debbies valpar som hamnade galet fel i livet, och ägaren tillät mig först att köpa tillbaka honom när hon bestämt sig för att avliva honom.

Med sår över hela kroppen, fläckvis med päls och total avsaknad av muskler hämtades han hem.

Till en början var det tveksamt att han ens skulle överleva, men som genom ett mirakel återhämtade han sig. Såren läkte, pälsen växte ut och benen blev fyllda av spring.

Tyvärr fick jag senare ta farfäl av honom av andra orsaker, men jag kunde ändå glädja mig över att han fick uppleva en lång tid av hälsa – och vi är många som kommer att minnas honom; hans styrka, mod, vänlighet och livsglädje!

Han blev av mig känd som hunden som kunde le! Min fina Eragon!

Skrivet av Henrik Olsson

2012 11 15 || 12:30

Publicerat i Hundliv

facebook

24 svar to 'Man minns sina vänner…'

Subscribe to comments with RSS

  1. Han var en väldigt fin hund. 🙂

    Andreas Törnqvist

    2012 11 16 || 17:27

  2. usch fy vad ledsamt
    kramar

    ansepanse

    2012 11 16 || 19:27

  3. Så fint skrivet. Jag blir så glad av att höra att han fick en fin tid på jorden, trots allt.

    Victorias fotovärld

    2012 11 17 || 01:24

  4. Klart det var han. Regnbågen …

    Malin-Charlotta

    2012 11 18 || 16:01

Lämna en kommentar:

Anti-Spam Quiz: