Sagostunden…

43 kommentarer

Sagostunden

När orden får liv...

Regnet piskade mot rutan, och den obarmhärtiga vinden slet i träden. Höststormen hade anlänt, men i den gamle mannens vardagsrum rådde lugnet.

Han satt stilla i sin fåtölj och läste ur sin bok, medan barnbarnen satt på golvet framför honom och lyssnade spänt. Den gamle mannens röst var mörk och rosslig, något som gav varje ord i berättelsen liv. Det var som om barnbarnen själva vandrade i berättelsens underbara värld.

Det sprakande ljudet från den öppna spisen försvann i ljudet från den gamle mannens röst, och det fladdrande skenet från lågorna skapade en stämning som hörde till berättelser om stora äventyr.

Han bröt bokens fängslande berättelse en stund, tog av sig sina glasögon och placerade dem på bordet bredvid kaffekoppen. Barnbarnen följde noga varje rörelse – som en tyst protest mot uppehållet. Han lät sina ögon vila medan han såg på barnbarnen och betraktade skuggornas dans längs väggarna bakom dem.

Den gamle mannen gillade sagostunden, och hade han inte hunnit till Optikbutiken tidigare den dagen så hade den kanske uteblivit. Hans gamla glasögon hade fallit offer för oaktsamhet och hamnat i ett tillstånd bortom räddning – kärringen hade satt sig på dem.

Han noterade barnbarnens otåliga väntan och tog på sig sina nya glasögon för att fortsätta ge orden liv…

Skrivet av Henrik Olsson

2010 10 09 || 22:43


43 svar to 'Sagostunden…'

Subscribe to comments with RSS

  1. Vilken härlig text. Man blev på riktigt myshumör.

    S.

    2010 10 10 || 17:45

  2. Yeey.
    Jo jag tyckte själv jag klädde mig någorlunda idag 😛
    Jag har vart iväg och firat moster i efterskott, nu blir det snart redig kallops middag och ikväll någon film eller så^^

    Nöjd med helgen annars? 🙂

    danten89

    2010 10 10 || 18:01

  3. jaa de hoppas ja med 🙂

    liindblaads

    2010 10 10 || 21:38

Lämna en kommentar:

Anti-Spam Quiz: