Vi var inte ensamma…

46 kommentarer

Det finns något i mörkret...

Fantasi har sina baksidor…

Jag tog mina små ögonstenar på en skogspromenad i skymningen. Allt låg stilla, och samtidigt som mörkret kröp allt närmare så ville jag hitta hem innan det blivit för mörkt.

Hundarnas skarpa nosar uppfattade att något gått längs vägarna före oss. Alldeles nyligen. Insikten om att vi inte var ensamma infann sig.

Den råa kylan trängde allt närmare inpå oss, och jag ångrade för en stund att jag inte tagit på mig en jacka. Jag lyssnade spänt, samtidigt som jag analyserade varje ljud. ”Var det ett barn som grät?”

Blickar från den omgivande skogen tycktes följa oss på vår vandring, och en skenande fantasi ökade stegens takt…

Skrivet av Henrik Olsson

2010 09 13 || 21:18


46 svar to 'Vi var inte ensamma…'

Subscribe to comments with RSS

  1. Skogar är otäcka när det är mörkt.

    S.

    2010 09 14 || 19:39

  2. Brrr, lät som början på en spännande bok, sedan är det upp till betraktaren att välja hur slutet ska bli! Hahaha.

    Visst är det gott att ha med sig skyddslingarna ut i skogen när mörkret börjar falla 😀

    Kicki

    2010 09 14 || 19:50

  3. Ja får hoppas det…. *ler*

    Johanna

    2010 09 14 || 20:55

  4. Svar: Ja det är ju inte så kul att försova sig 🙁

    Filippa

    2010 09 14 || 21:11

  5. Du skriver ju så man bara vill höra mer mer mer karljävel;)

    Trots min vaktvovve så e jag bra narrig av att gå i de mörka… jag vet ju inte om hon skulle ställa upp om någe skrämmande skulle komma inpå oss… tror du hon skulle de? sitter de inristat i dem utan att lära? hoppas de:P

    linaa

    2010 09 14 || 21:55

  6. – jadå;)

    D A N I E L A ♥

    2010 09 16 || 22:16

Lämna en kommentar:

Anti-Spam Quiz: