Den Stora Vandringen från Kiruna till Ystad
Bagheera
Under flera månader har många följt planeringen inför det äventyr som vi planerat inför 2011 – en långpromenad från Kiruna till Ystad.
Planeringen har gått väldigt bra, och med erfarenheterna vi fick från vår cykelsemester från Kiruna till Ystad så var jag säker på vad vi behövde i materialväg för att kunna genomföra en sån här vandring.
Bland annat beställde jag en kärra som hundarna skulle dra. På den skulle all packning kunna lastas, och det skulle även finnas möjlighet för en hund att åka med vid behov av vila. Allt var planerat. En vecka innan buren levererades vägrade Bagheera stödja på sitt ben, och ett besök på Varbergs Djurklinik blev nödvändigt. Man hittade inga uppenbara skador vid undersökningen, utan smärtstillande skrevs ut och han råddes att vila, och jag fortsatte att planera.
I samband med mitt och Emmelies bröllop i augusti nästa år så började jag titta på alternativ. I stället för en 3 månader lång vandring började jag sakta ställa in siktet på en cykelsemester med alla mina hundar - som skulle ta ca 4-5 veckor (ingen brådska här). Dagarna skulle i stället varvas med åkturer i en monstruös kärra, samt promenader och cykelturer. Allt i lugn takt.
Bagheeras hälta blev inte bättre, så vi valde att röntga hans höft, knäleder och armbågar. Det visade att hans högra höftled var allt utom bra. Grovt talat: Värdelös.
Bagheera är ju den vovve som varit i min ägo sen dagen han föddes, och han har alltid varit aktiv med långa promenader, cykelturer och sånt som en pigg och glad vovve kan och vill syssla med. Aldrig har han visat att det skulle vara något problem. Aldrig. Varför allt förändrades över en natt kan varken jag (eller veterinären) svara på.
Bagheera och Pepzi
Men allt förändras nu. Precis allt. Det gör ont att behöva säga det, men det kommer inte att bli någon långpromenad från Kiruna till Ystad nu. Eller någon ny cykelsemester längs samma väg. jag vill inte genomföra det med två hundar – när jag har tre! Debbie, Bagheera och Eragon är ju mina små vovvar. Nikita har ju i stort sett flyttat in till morsan och hennes sambo, och eftersom allt fungerar så bra för dem tre så kan jag inte ha Nikita i träning.
Drömmen om att en dag gå från Kiruna till Ystad kommer dock att finnas kvar, och vem vet vad som sker om 5 år? Eller 10 år?
Det som kommer att hända nu är att Emmelie kommer att köra upp Bagheera till Viskadalens Djurklinik i nästa vecka. Hans rehabilitering kommer att påbörjas. Om allt går bra så kommer hans hälta att försvinna, och han kommer att få vara kvar här hemma som gårdshund och hans stora uppgift i livet blir att välkomna eventuella besökare med ett mörkt skall. Någon hårdare träning kommer det aldrig mer att bli för honom.
Hans höftledsproblem kommer dessvärre och innebära att hans liv förkortas markant, men jag ska göra allt jag kan för att erbjuda honom det bästa tänkbara. Det är bara att titta på Eragon så vet du vad jag pratar om!
