Du hade blivit 34 idag…

9 kommentarer

Ros, rödaste ros...

Ros, rödaste ros...

… om allt blivit som man önskat…

Till sommaren är det 9 år sen du lämnade oss. Smärtan bleknar kanske med tiden, men tomheten tycks aldrig fyllas helt. Verkligheten kom ikapp mig när jag stod inne på blomsteraffären och väntade på mina blommor. På disken stod en hink med stenar, stenar som var prydda med text. Jag sökte tills jag hittade den perfekta. En vit sten med texten “Saknar dej.. ♥”. Det var nästan som att jag hade glömt av det.

Väl framme vid din grav puttade jag undan snön med mina skor och la ett fång med rödaste rosor på din plats. Bredvid dessa placerade jag stenen jag köpte. Ord som ristats i sten måste gälla så mycket mer än de som bara skrivits på papper…

Ord, ristat i sten...
Ord, ristat i sten…

Dagar blir till år, men när man återigen besöker din grav inser man att sår fortfarande finns kvar. Allt har inte fått läka, allt får inte läka. Vi får inte glömma dig…

Tårar som trängs i mina ögon faller när jag sluter dem för att minnas dig, och jag måste återigen fråga mig hur allt hade varit om du bara valt att stanna kvar hos oss? En fråga som jag inte heller denna gången kommer att få svar på.
 
Du kommer alltid att fattas oss…
 


Skrivet av Henrik Olsson

2010 02 15 || 16:59

Publicerat i Minneslunden

9 svar to 'Du hade blivit 34 idag…'

Subscribe to comments with RSS or TrackBack to 'Du hade blivit 34 idag…'.

  1. Vilken fin bror du e.
    Fint skrivet.
    Jaa vissa sår läks aldrig.
    Sköt om dej

    emma

    2010 02 15 || 17:49

  2. Nä usch… Sånt här klarar jag inte att läsa… Blir alltid så ledsen =( Fint skrivet Henrik…

    Linda

    2010 02 15 || 18:07

  3. Jo, det e ju så… Men att man inte glömmer betyder ju att man verkligen “hållit av” personen i fråga… DET betyder mycket…

    Linda

    2010 02 15 || 18:45

  4. …japp…där kom tårarna, sååå fint skrivet…men jag känner igen det…min pappa stod mig så nära och det e 10 år sedan han gick bort i cancer..vill fortfarande lyfta luren å ringa när jag känner att jag vill prata med honom om något viktigt…men jag pratar med honom ändå!!

    Kicki

    2010 02 15 || 19:24

  5. Åh tack så mycket:)

    Beklagar sorgen…Väldigt fint skrivet!

    Emma

    2010 02 15 || 19:52

  6. …ja visst e det de små sakerna som inte var så betydelsefulla då men i efterhand betydde de sååå mycket

    Kicki

    2010 02 15 || 20:15

  7. …men jag brukar tänka som så att mina tankar kring pappa e något jag ändå delar med honom…för någonstans tror jag ändå att de följer oss även om det inte e som en person…

    Kicki

    2010 02 15 || 20:48

  8. Så vackert. Johan har det bra nu.

    Daniel

    2010 02 15 || 21:30

  9. Fint skrivit! Jag blir tårögd…

    E B B A

    2010 02 16 || 19:17

Lämna en kommentar: