“Jag bodde i Malmö sen flera år så jag veckopendlade mellan Malmö och Falkenberg, och väl i Falkenberg sov jag hemma hos morsan när vi inte var ute och jobbade. Brorsan sov också där, ända tills den dagen då han fick en egen lägenhet. Så glad han var. Äntligen kunde han få lite space för sig själv. Han hade inflyttningsfest den helgen. Tyvärr kunde jag inte vara med för jag skulle samtidigt byta lägenhet i Malmö, så jag höll på packa för fulla muggar. Men jag var ändå noga med att tidigt dagen efter hans fest ringa och väcka honom, bara för att se om han var bakis. Surt nog för mig så var han redan vaken och pigg som en lärka. Vi pratade lite kort, och eftersom vi inte skulle slå följe till jobbet dagen efter så påpekade han mer än en gång för mig hur viktigt det var att jag kom i tid.

Morgonen där efter var jag i tid. Kanske 20 minuter tidigare. Lagret var stängt så jag satte mig utanför och väntade, passade på att njuta av solen. Efter en stund kom en annan jobbarkompis som vi skulle slå följe med. Han hade nycklar så han öppnade i lagret och vi gick in. Jag öppnade den bil som stod där inne som vi skulle använda och letade efter lite grejor vi skulle ha med sig. Ganska snart bestämde jag mig för att gå ut på gatan för att se om brorsan inte kom gåendes längre ner på vägen. Alla kan vi ju försova oss.

När jag insåg att han inte var ute på gatan var jag på väg tillbaka in i lagret när min kollega kom ut och stoppade mig, och sa till mig att jag inte skulle gå tillbaka in.

‘Det är Johan. Han är där inne.’ “

Läs allt på www.runnqvist.se

Jag och Johan